Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 maj 1867, sida 2

F Plötsligt upphörde allt larm, och i den vidsträckta kretsen herrskade djup tystnad; generalkaptenen hade inträdt i sin loge, och nere på arenan visar sig på en mager hästkrake en alguazil, i gammal spansk drägt, med plymagerad hatt och styf halskrage, samt en smal käpp i handen, för att af den nu anlände, höge embetsmannen utbedja sig tillstånd till corridans början, hvilket beviljas derigenom att generalkaptenen nedkastar nyckeln till stallet, hvarefter den svartkläddemannen skyndsamt lemnar circus och litsat frukta att tjuren kunde komma in alltför hastigt efter honom. Allt detta är en tormalitet, som hvar man vet, ett komisk förspel, isynnerhet genom alguazilens stela grandezza och genom hans skygga sidoblickar mot stallet, hvarigenom han redan nu före fäktningen förskaffar åskådaremassorna en liten förströelse, då de håna rättvisans tjenare: — Holla, sennor Justizia, akta edra rockskört, — jag ser redan tjurens hufvud sticka fram, — tillbaka, sennor läderlapp! — Pass upp, der är han redan, ge er krake sporrarne och laga er undan, — oho! — oho! ) Se H.-T. N:o 117.