Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1867, sida 3

omerkantil som outförbar; denna upheÅtfL tillkommer endast och allenast handelsståndet sjelst. Om man också antager, att det vore förbundet med för stor risk att straxt etablera egna sjelfständiga handelshus, skulle dock redan mycket vara vunnet genom att till en början utsända unga svenska och norska handlande, hvilka kunna anställas hos härvarande redan bestående främmande handelshus, och hvilka på detta sätt lätteligen skulle kunna förvärfva sig den personliga erfarenhet, hvarom här är fråga; men detta kan svårligen verkställas utan genom en samverkan mellan våra större handelshus, rederier och industriidkare. En grundval för vår handel med Turkiet finnes redan i artiklarne jern och spanmäl, hvilka tvenne artiklar derför här förtjena att serskildt omnämnas. Konstantinopels import af jern anslås. till c:a 4,000 tens årligen, hvaraf största. delen införes från England. Endast obetydliga qvantiteter stängjern komma från Österrike, Belgien och Ryssland. Priset på engelskt jern är c:a 65 piaster pr qvintal.) Den årliga införseln af stål anslås till c:a 8 å 10,000 bunkar, hvaraf största delen kommer från Steyermark. Priset är c:a 170 piaster pr bunke. IIxarje bunke väger c:a 1!(, qvintal 125 el. (Wiener). Från Osterrike införes en slags tjock jerntråd, som användes till förfärdigande af hästsko-söm (förbrukningen anslås till c:a 8 å 900 tons; priset är c:a 125 piaster pr qvintal) och som utan tvifvel skulle kunna levereras lika billigt eller måhända billigare från Sverge. För att i detta hänseende göra en början, vore det dock nödvändigt att förena jernutskeppningen till Konstantinopel med den redan nu bestående utförseln af jern från Sverge till Beyrouth och Smyrna, enär man knappt straxt skulle kunna vänta afsättning här på platsen af mycket stora partier. Denna förening är serdeles lätt att åvägabringa, emedan nästan samtliga fartyg, som lossa i ofvannämnda tvenne hamnar, fortsätta resan i barlast till Svarta Hafvet, för att der söka frakt. I sammanhang härmed förtjenar utan tvifvel bemärkas, att fraktomkostnaderna för vårt jern till Turkiet i hög grad skulle förminskas, om det läte, sig göra att förena utskeppningen häraf; med utskeppning af trä till Syrien, dit sistnämnda artikel (som i Konstantinopel hemtas från Donaufurstendömena till ett vida billigare pris, än hvartill vi skulle kunna leverera den) till ett ej obetydligt belopp införes från Triest på vilkor, som sannolikt äfven skulle kunna tillåta oss att deltaga i denna handel. I Mindre Asiens hamnar är införseln af jern icke så obetydlig. Konsuln i Samsoun angaf i sin rapport för sistl. år införseln af jern till denna hamn pr ångfartyg till c:a 12,000 qvintal, hvaraf 43 engelskt och !; ryskt jern. Priserna på ryskt jern belöpte sig till 125 å 140 piaster pr qvintal efter qvalitet och på engelskt till 75 å 85 piaster pr qvintal. Spanmål är Turkiets förnämsta exportartikel. Uppgifter på de qvantiteter, som utföras, saknas helt och hållet. De förnämsta utskeppningshamnarne, för det egentliga Turkiet, äro: Baltchik, Bourgas, Varna, Kustendgåe, Trebizonde, Rodosto, Enos, Salonique, Volo och Smyrna samt för Donau-furstendömenas produktion, såsom bekant, Galatz, Ibraila och Soulina. Oaktadt Konstantinopel måste anses som centrum för den turkiska spanmåls-handeln — Donau-furstendömena ej inberäknade — så spelar dock denna stad ingen roll såsom utskeppningsplats på grund af dess totala brist på spanmåls-magasiner. Spanmåls-handeln drifves till icke ringa del för främmande handelshus räkning, hvilka här hafva fasta agenter och kommissionärer, försedda med tillräckliga kapitaler för att på hvarje tid kunna underhålla oafbrutna handelsförbindelser med spanmåls-producenterna och spanmälshandlarne i det inre landet. Dessa äro nemligen vane att erhålla flera månaders förskott på sina varor mot förpligtelse att leverera varan vid en bestämd tid på afskeppningsplatsen. Producenten levererar derför också varan till ett långt billigare pris, än om inköpet egde rum vid skördens slut och betalningen erlades vid levereringen. Vilkoren för att kunna deltaga i denna omsättning, likasom för vår handel med Turkiet i allmänhet, äro, att vi hafva intima handelsförbindelser här på platsen. Priserna på de förnämsta spanmålssorter af 1866 års skörd, levererade fritt ombord i de turkiska hamnarne vid Svarta Hatvet, hafva sedan September månad 1866 varierat betydligt, såsom synes af nedanstående noteringar: Hvete från 30 till 40 sh. pr qvarter f. o. b. Vigt c:a 20 occa pr kilo (816 kilo 2 100 qvarter.) Mais från 22 till 27 sh. pr qv. f. o. b. Vigt c:a 20 17 occa pr kilo. Råg från 18 till 22 sh. pr qv. f. o. b. Vigt c:a 19 occa pr kilo. Korn från 11 till 20 sh. pr qv. s. o. b. Vigt c:a 16!, occa pr kilo. Frakterna från Varna och Bourgas till England i slutet af år 1866 voro c:a 7 å 8 sh. pr qv. hvete. Om en regel i RT — jern, stål an