Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 maj 1867, sida 2

Bref. (Från Iand.-Tidn:s korresp.) Upsala d. 19. Maj. Ett fel, som påtagligen blifvit begänget, då ma första gången väckte fråga om den svenska sån gens representerande vid den stora verldsbekant Pariserutställningen, var att man så uteslutand kastade sina tankar på sludentsäng. Det är god och väl att den är den bästa, men den blir aldri; till fullo representant för den svenska sången. V må komma ihåg, att det är denna som skall fram hållas och icke en enskild underafdelning af den samma, Vi ega folksångföreningar, som ha hel annan method att sjunga, om vi så må Säga; — vi ega de allra bästa sångsällskaper i de flest Sverges städer, som i sammansjungning fullt up) kunna mäta sig med hvilken studentsåäng son heldst, fastän de måhända sakna det, som för der sednare skulle vara så utmärkande: den frisk: verven, de ungdomliga och derigenom klangfullarc rösterna, som med sin, må det tillåtas mig säga njera estetiskt bildade smak föredraga våra marscher folkvisor och dylikt; vidare ega vi inom skarpskytteföreningarne präktiga körsångare på de ställen, der ännu ej någon s. k. folksängförening bildat sig. Alla dessa bli nu orepresenterade. Hade man från första början till alla landsändar utsändt listor till teckning för dem, som med sin röst eller sina medel ville bidraga till att göra vårt fosterland bekant äfven inom denna bransch af skön konst, hade utan tvifvel företaget rönt större framgång än nu är fallet, ty det ser tyvärr ut som på flere håll intresset hvarken vaknat — eller, om det en gång funnits, ny redan ligger svalnadt. Det har kastats fram flere invändningar mot detta förslag af de klentrogne — och hit får man i främsta rummet just räkna Upsala student-sångförening — at det skäl att sången aldrig skulle kunnat ön hvad dansken menar med en ,fwlledst sång. Den skulle, säger man, icke kunnat inöfvas tillräckligt jemnt, för att kunna få någon framgång, då man på så många och skiljda håll skulle efter olika metoder sjunga de bestämda styckena, och det skulle till slötet forurais så många samsjungningar, att det varit för de fleste omöjligt att så lång tid vara borta från sina sysslor, o. s. v. — Öch studenterna yore jast de, som tillfölje af sin ständiga samvaro under hela terminen bäst kunde inöfva något helgjutet, Man må förlåta oss om vi ej tro mycket på lessa invändningar. Hur ha schweizarne burit ig åt, som uppträda med ett par tusen röster rån ett land, som till innebyggarnes antal är långt nindre än vårt och — vi våga påstå det — långt nindre musikaliskt? — För att ej tala om de tyka staterna och Frankrike, hvilka från 10—30 nil samla sångare under ett gemensamt baner! Vi älska tro, det icke någon svårighet skulle egat i vägen för att få tillsamman en kör af 500 efsoner, och att på sin höjd åtta dagars samvaro kulle varit tillrå lig att få den lika väl inöfvad om trots någon af de körer, som nu komma ati ppträda, allt under förutsättning at flitiga ölninar hemma under vinterns och sommarens lopp — var i sin stad, och vi våga än en gång påstå att tt fel är begånget, och att skulden härtill tillstor el hvilar på just studentsångon, som yelat taga vad den icke egentligen strängt taget eger rätt II — brorslotten af äran. Måtte dock, när nu 1 gång så har blifsit bestämdt, icke de krafter, om förmå verka medelst klingande medel, dra sig ndan, utan offra efter råd och lägenhet sin skärk r att icke sätta kören i ett högst ledsamt preikament, varg sig genom enskilda gäfvor eller nom att flitigt besöka de konserter, som äros nnade att gifvas, för att betäcka resans kostnaer. Saken är nu redan så långt avancerad, att ;n nästan tvingar litet hvar till uppoffringar, på att man ej må behöfva tillämpa hvad här öngs häromdågen: Det möjligt är, att allt åt fanders går, Ty illa vore om Orphei drängar Tå stanna hemma utaf brist på pengar! Studembeväringen har uit till dags ej haft för ckert väder på sina kampanjer. Man går i ytrockar och fryser smått, då den nordliga eller tliga vinden pinar in genom kläderna. De reektjva afdelningarne lära vara högst små till merären, så att den ena är blott 65 och den dra 87. Som befäl fungera kapten Norlin och tnanterna Liljencrantz och Masreliez vid 2:dra ts beväring samt lojtnanterna Bahr och Lågering vid första klassen. Bondbeväringen har för n kalla årstiden sluppit att ligga i tält. Den g