då vi lågo insnöade i dessa trakter. I tredje klassens väntsal på en mindre station voro på nyärsdagens morgon många personer ända till trängsel samlade, dels resande och dels allmoge, uppbådade till snöskottning. Stormen och snön hveno kring huset och inträngde äfven i rummet, emedan dörren för is och snö ej riktigt kunde tillstängas; smutsen af den smältande snön på golfvet, ångan från de våta kläderna och trängseln af menniskor gjorde hela interiören högst otreflig för tillfället. Kring kaminen trängdo sig några frusna resande i tunna kläder, Ingalunda passande till skydd mot nordens vinter. Af språket och öfriga omständigheter slöt man till att de voro tyska musikanter. I ena hörnet på bänken satt ett yngre fruntimmer af en sällsynt fägring. Den mindre behagliga omgifningen och belägenheten i öfrigt hade utbredt ett drag af sorgsen nedslagenhet öfver det intagande anletet; men i blicken låg någonting angenämt fängslande, sådant som medeltidens större målare framställt den hos madonnan. Det tyska sällskapet återvände samma väg det kommit, och med detsamma reste äfven den omnämnda damen. En tysk sångerska har enligt tidningarne både i Stockholm och Göteborg för sin skönhet funnit många beundrare och hennes fotografiporträtter med begärlighet varit efterfrågade samt troligen funnit plats i mången skönhetsälskares album. Kort före afresan från Göteborg gingo vi att höra ett musiksällskap i nya teaterns foyer, och i den beundrade sångerskan, som der uppträdde, återsågo vi vår bekantskap från tredje klassens väntsal på Vartofta station. Vid ankomsten till Jönköping aftonen den 7 Maj hade Vettern samma dag brutit sin isboja och en af Vetterns ångare inlupit i hamnen. I Smålands skogsbygder låg snön ännu qvar på sina ställen; men värbäckarne porlade glädtigt i dalen och sipporna nickade mot oss sin värhelsning; dock fortfor en kylig vind att blåsa och manade passagerarne att hålla fönstren till kupterna stängda. Utom emigrationen till Amerika, hvarpå man tänker och bereder sig på flera ställen, har en ny utflyttning börjat att komma i gång. I Småland och norra Skåne resa agenter eller, som allmogen kallar dem, Fästemänner ikring att anskaffa tjenstefolk, drängar och pigor samt tillochmed barn för Slesvig-Ilolsteins räkning; från Småland, Blekinge och norra Skåne har ett större antal redan blifvit utskickadt samt erhållit löfte om förmånliga vilkor. Sedan Preussen nu betryggat sitt välde öfver hertigdömena, har allt värnepligtigt manskap dels utflyttat och dels) blifvit taget till preussiska armåen, och derigenom har en stor brist på arbetskrafter uppstått. Vi komme i ressällskap med en man, som kände väl till ställningen i dessa länder. Sedan tanken på en egen suverän blifvit omintetgjord och sedan utpressningen, genom de ständiga inqvarteringarne och öfriga reqvisitioner, medtagit förmögenhet och tillgångar, hafva tillochmed de mest stortaliga holsteinare blifvit betydligt spakare och erkänna villigt att de voro lyckliga i förering med Danmark. I Slesvig, der befolkningen ännu hårdare behandlas, uppchållas de endast af hoppet om en framtida befrielse från sitt förtryck. För att få se och befara Ystad—Eslöfsbanan togo vi den vägen. Man har vid denna icke sparat kostnad på byggnader, hvilka i både stort och smått äro uppförda af mursten samt i allmänhet äro mera kostsamma än på statens jernvägar. Banvaktarne ha rymligare hus samt derjemte beqväma uthusbyggnader; tillochmed inhägnaderna kring stationerna äro uppförda med mera prydlighet än på andra banor. Skada blott att trafiken på denna bana så litet skall mofsvara de derpå nedlagda kostnader! Sedan vi anländt till målet för vår resa, beläget emellan Ystad och Malmö, fortfor väderleken att vara ganska kall; natten emellan den 12 och 13 Maj samt hela den sistnämnda dagen rasade en ostlig storm med så mycket snö, att de älsta personer aldrig sett maken vid denna tid. Snömassorna. voro på sina ställen sä stora, att vägfarande knappt kunde arbeta sig igenom. Natten till den 14:de var stark frost; hela den derpå följande dagen visade ett fullkomligt vinterlandskap och vägarne beforos med slädar. Vi skrifvai dag den 16 Maj, och ännu qvarligger snön på sina ställen; vinden är kall och ännu vänta vi förgäfves på den vän vi rest så långt till möte; ännu blicka vi väntande mot söder att våren måtte komma. —96. — — IRNRRILRGU