Korrespondens. Södra Skåne i Maj 1867. Broder! Efter gammal vana får du åter emottaga en skrifvelse, som möjligen kan tå anses som en liten reseskiae, i den händelse du låter någon mer få del deraf. Då vi den 7 Maj lemnade Göteborg, var det ännu föga likt till vår, men då målet för vår resa var landets aldra sydligaste trakter, hoppades vi der få möta den af alla efterlängtade och kära gästen: våren i norden. Huruvida vi häruti lyckades kan inhemtas af det följande. Såsom en nyhet för oss observerades emellan Falköping och Vartofta station uppförda såkallade snöskärmar, en sort högre stängsel dels af trä och dels flätade af halm, afsedda att förhindra snön att under blåsväder igenfylla banan och under vintern afbryta trafiken, hvilket så ofta varit händelsen och hvaraf ätven vi kommit i erfarenhet. Man ämnar vidtaga den ganska välbetänkta åtgärden att emellan snöskärmarne och banan anlägga planteringar af träd och buskar för att i en framtid förekomma den omnämnda olägenheten, hvilken åstadkommer så mycket hinder och derjemte ådrager jernvägsstyrelsen högst betydliga kostnader för snöskottning. På samma gång denna plantering skulle emot snöstormarnes öfvervåld i dessa kala trakter bereda ett varaktigare värn, skulle den ock blifva till en prydnad för jernbanan. Af särskild anledning kommo vi att tänka på en episod under förliden vinter,