Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1867, sida 2

Ester predikan afsjöngos psalmerna N:o 302, v. 3, och N:o 306, v. 5. Strax efter kl. 1 var gudstjensten till anda. Efter gudstjenstens slut i Storkyrkan begäfvo sig riksdagens medlemmar från kyrkan till slottet och intogo sina platser i rikssalen, hvarefter inbjudna stater ocl kårer äfvenledes begåfvo sig från sina samlingsrum i slottet i procession till rikssalen. I korridorerna var haie uppställd af kgl. Svea lifgarde, hvars musikkår spelade en march. På liktaren till höge: närmast thronen i rikssalen hade DD. MM. drottningen och enkedrottningen samt DD KK. HEL hertiginnan af Östergötland och prinsessan Lovisa tagit plats; och på läktaren midt emot voro platser anordnade för medlemmar af corps diplomatique. Sedan H. M. konungen intagit thronen. äskades ljud af h. exc. hr riksmarskalken. hvarefter Första kammarens talman framträdde nedanför thronen och höll följande tal: örsta kammaren nu, inför Eders Kongl. Maj:t frambär uttrycken at djup vördnad och undersätlig tillgifvenhet, anhäller kammaren att Eders Kongl. Maj:t deruti vile se en oskrymtad försåkran om fastheten af da band, hvilka med trohet, kärlek och förtroende förena Sverges folk med dess konung och hvilk. i Svea land göra konungamakt och folkmakt ti: ett oskiljaktigt helt. Den riksdag, som nu afslutas, den första efter antagandet af den nya riksda :sordningen. måst: såsom sådan alltid vara af mer än vanligt hög betydelse. Att denna betydelse måtte blitva till et: skadt fosterlands sa väl, är för oss alla er liflig önskan, en eftersträfvad förhoppning. Det slutliga lyckliga resultatet tillhör framtiden at åstadkomma; denna riksdags uppgift har varit at: göra en allvarligt god början. Så har den för riksdagens längd af grundlagern bestämda tid blifvit en sanning. En för ett fattigt land alltid önskvärd sparsamhet med staten medel och det allmännas redan förut hårdt anlitade tillgångar har, vid bestämmandet af anslagen varit afgörande, dock icke ensidigt Då samhällets högre behof manat till uppoffringar, har äfven denna maning gjort sin röst hörd och betydliga anslag äro be iljade till armåens förscende med tidsenliga vapen. Den alltid vigtiga, i vår tid än mer betydelsefulla, frågan om försvarsverkets ordnande har utgjort ett framstående föremål för riksdagens öfverläggningar, ehuru samma frågas invecklade, i så må ga rigtningar ingripande, beskaffenhet icke medgifvin eeller kunnat medgifva dess omedelbara Hotande moln förmörka utsigten till Europas fr: tid; äfven för vårt land kunna de blifva ödesdigra. I alla skiften skall Svea folk dock alltid visa, att ärlig fred och sann aktning för allas rät äro dess lösen, frihetens oberoende dess mål och fäderneslandets ära dess vilkor. lIifvad af sådana känslor och med en från hjertat gående önskan om lycka och välsignelse för konung och konungahus, anhåller Första kammaren underdånigst att i Eders K. M:ts nåd och ynnest städse få vara innesluten. Derefter, sedan ljud ånyo äskats, fram:trädde Andra kammarens talman inför II. M. Konungen och yttrade följande: I ,Stormäktigste, Allernådigste Konung! De första bladen af den nya svenska riksdagens historia äro nu tullskrifna och höra under framtidens dom. Vi tro, att de skola vittna om redligt arbete för fäderneslandets välgång, äfven i sådana delar, der misstag möjligen äro begångn: och regeringens eller folkets förhoppningar icke i blifvit uppfyllda. Säkert är, att, hvad de afgjorda anslagsfrågorna ildt beträffar, ställningen varit svårare än vanligt. Folkombuden hafva å ena sidan med fullt förtroende velat gå Eders K. M:ts landsfaderliga önskningar till mötes; men å andra sidan hatva landets närvarande . ekonomiska förhållanden nödgat dem till all den j Sparsamhen som utan verklig skada kunnat iakttagas. Huruvida i hvarje fall den bästa utv Iblitvit funnen, tillkommer icke de beslutande sjelfva att bedöma. Den försäkran må dock frimodigt här afgifvas, att i undersätlig vördnad i och kärlek ingenting brustit och iogenting kan i brista. I Efter denna dag återvända vi till våra hembygder och de verkningskretsar der blifvit oss anvisade. Vi medtaga dit rika erfarenheter och många dyrbara minnen. Såsom ett af de skönaste bland dessa sednar2 räkna vi förskingrandet af det moln, som nyligen hvilade öfver konungahuset soch hotade att genom döden beröfva oss en af dess medlemmar. Sådana företeelser betraktar ej j vårt folk såsom en liknöjd åskådare, utan det känner sin konungs sorg såsom sin egen sorg och Sin konungs glädje såsom sin egen glädje. Derfsöre prisar det nu lifvets och dödens Herre, att Ilan behagat afvända sorgen, och både med afÅ scende på hvad som varit och hvad som skall I komma bedja millioner af upprigtigt hjerta: Gud bevare konungen och konungahuset! i Härmed frambär riksdagens Andra kammare sin underdåniga afskedshelsning och anhåller att i Eders K. M:ts nådiga ynnest och be vågenhet få vara innesluten. Chefen för civildepartementet statsrådet Lagersträle fick sedan uppläsa riksdagsberättelsen, hvarefter H. M. Konungen shemförlosade riksdagen med följande tal: rr om