Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1867, sida 3

111xW UL BETER nÅ 1148ULV HIGAILIUUCNLIBlandade ämnen. En irländsk luftseglare vid namn Hodsman har nyligen företagit en luftresa, som blef betydligt längre och farligare än han beräknat. Han gick upp från utställningsbyggnaden i Dublin under temligen lugnt väder och hade för afsigt att låta ballongen sjunka i närheten af staden, men då han kom upp i de högre regionerna, upptäckte han, att vinden blåste temligen skarpt från sydvest och att ballongen med en oroande hastighet dref till sjös. Den förskräckte luftseglaren försökte då att ,.landstiga vid Cloutarf, men förgäfves, och snart dref ballongen utåt sjön till. Det började mörkna, och IIodsman kunde ej jängre se om han hade land eller vatten under sig. Då han emellertid förmodade det sistnämnda och ej önskade komma det för nära, utkastade han sitt ankare med 120 fots lina; genom att hålla i slinan med ena handen, kunde han sålunda känna när ankaret vidrörde vattenytan, och så (snart han märkte detta, kastade han en del af ballasten öfver bord, hvarefter ballongen åter lätstade. Efter att omkring i 3 timmar hafva drifvit framåt med rasande fart, kom han in i en mycket tät regnsky, som gjorde ballongen ytterst tung och nästan dränkte Hodsman uppe i htten. Han föll för några ögonblick i en slags svimning, och då han uppvaknade, märkte han, att korgen, i hvilken han befann sig, endast var omkring 6 fot trån vattenytan. I ett nu utkastade han ännu jen mängd ballast, och ballongen steg hastigt till väders upp genom den tjocka regnskyn i ett högre luftlager, der det var klart, månljust och näi stan lugnt. Under sig såg luftseglaren regnskyn ssom en tjock, mörk, ogenomtränglig kropp, så att i det var honom alldeles omöjligt att undersöka om jhan ännu befann sig öfver vattnet eller redan kommit öfver till England, eller rättare kusten af Wales, hvilket han förmodade. För att öfvertyga sig härom, lät han något gas utströmma, så att ballongen åter sjönk, hvarefter han snart kunde skönja ett ljus samt efterhand gärden, hus o. s. v. Efter några försök lyckades det honom att med sitt ankare få fäste i toppen af ett träd, till stor förskräckelse för några förbigående bönder, hvilka antogo honom och ballongen för spöken. Han I fick dem emellertid öfvertygade om sin menskliga natur, och de hjelpte honom att rädda ballongen. Det visade sig nu, att han kemmit i land i närheten af Appleby i Westmoreland, i stället för Wales, såsom han beräknat, ett afstånd från Dublin af tillsammans 460 eng. mil, hvilka han tillryggalagt från klockan 5 på eftermiddagen till klockan 12 på natten. — Händelsen väckte stort uppseende, och hela grannlaget samlades dagen derpå för att beskåda luftseglaren och den underliga tingesten, hvari han kommit öfver från Dublin. lan blef mycket gästfritt bemött, och alla inbjödo honom till frukost; det var honom emellertid ej möjligt alt spisa hos flera än två, hvilket redan tycks kunna ha varit nog, men ,.sjön suger ju, och de ovanliga omständigheter, under hvilka mr Hodsman kommit öfver sjön, kunde nog gifva honom aptit till en dubbel frukost. En roffogelshistoria. (Bref från Gysinge till D. N.). Såsom bevis på den svårighet, de foglar som lefva af ,,as under denna snöiga vinter haft att draga sig fram, må följande närgångenhet af 2 glador komma till allmänhetens kunskap. Lördagen den 13 April höll en gumma på att uti en vak skölja svintarmar. Hon hade icke många minuter legat der, förr än 2 glador (troligen riktigt utsvultna) vågade sig ned och rakt ur händerna på gumman tillegnade sig desamma. Antingen det nu var af rädsla eller förvåning, nog af, hon lät dem aflägsna sig med sitt byte. Men ett par vid stranden sig uppehållande hundar rusade ned på isen och grepo uti de delar, som släpade efter; en rolig scen uppstod nu; hundarne stretade åt sitt håll och foglarne hvar och en åt sitt. Efter några minuters fåfängt stretande måste likväl röfrarne öfverlemna sitt byte åt hundarne, hvilka sedan helt beskedligt återdrogo till gumman hennes så hastigt förlorade egendom, under det att gladorna i stora kretsar ännu en lång stund uppeböllo sig i närheten af stället. De hemska lätenas naturliga orsak. Under denna rubrik innehåller ,,Barometern i Kalmar: En person, som nyligen sent en natt begaf sig hem, observerade, att hustaken vid de gator. som han passerade, voro alldeles betäckta med fåglar, förmodligen af någon flyttfågelart. En mängd enfaldigt folk, som en natt veckan derpå förnummit besynnerliga ljud, som tycktes komma ur luften, har häraf blifvit uppskrämdt och velat af dessa ljud draga bedröfliga slutsatser. Det säges till och med, att personer med anledning af berörda läten tagit sig före att profetera den snara ankomsten af en förfärlig pestsjukdom, och troende till denna sorgliga spådom saknas visst icke. Emellertid anse vi oss böra lugna de rädda med den försäkran, att de iakttagna och liksom ur luften komna fasaväckande ljuden, som man velat på ett öfvernaturligt sätt förklara, endast ledt sitt ursprung från de omförmälda flyttfåglarne. Charles Dickens har af de amerikanska förläggarne till hans arbeten erhållit i arvode för , The tale of two cities 1,000 Å, för ,, Great Erpectations 1,250 L och för ,,Our mutual friend 1,000 . för hvilka verk han redan förut i England erhållit ansenliga författarehonorarier. En fostermor. En sugga, tillhörig em landtman i Pommern, framfödde för någon tid sedan fyra grisar, af hvilka hon genast bet ihjäl 2, och på intet sätt ville vårda sig om de båda öfriga. Just vid samma tid hade en samme man tillhörig helt liten hynda valpat; han borttog ungarne och gaf henne i stället de båda spädgrisarne, åt hvilka hon genast började egna sina omsorger och alltsedan behandlade såsom sina egna ungar. Nu äro de båda grisarne redan en hel del större än hyndan, och likväl vårdar hon dem fortfarande med fullkomligt moderlig kärlek. Redovisning för den till förmån för ynglingen Pfannenstiel den 14 dennes gifna konsert.