Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1867, sida 2

å ett klumpigt träkors, som hängde på äggen. — Och ni försäkrar ännu en gång, att hopparne ej skada hans hälsa? — Är jag då en giftblanderska? — Lugna lig, mitt hjerta, — dessa droppar skola terföra honom till dig. Det är allt; — le skola göra honom foglig, och han kall sjunka till sin sköna Lolas fötter som stt lamm; — kan du önska mera? — Nej, nej, jag är fullkomligt nöjd derned, — och fyra droppar äro nog? — Fyra är tillräckligt, — men, som ag sagt, kan du gifva honom litet mera ett afgörande ögonblick, då du fruktar utt han utsättes för faran af den andras 380n. — Jag tackar er hjertligt. och om allt sår efter önskan, så skall jag äfven på imnat sätt bevisa er min erkänsla. Hon skyndade bort och gumman mumade, is det hon lät det tunga armbandet halka ned i sin kjortelsäck: — nå ja, en iten belöning har jag redan fått, — det ir, bröder emellan, värdt sina tjugo duros, — om jag bara inte så beredrilligt hade svurit vid crucifixet att lemna armbandet it en prest; — nå, vi ska nog finna någon, som betalar en rund summa för en så dyrbar fornlemning, isynnerhet om jag försäkrar, att han kan begagna den som en amulett för att oupplösligt fängsla ett hjerta vid sig. (Foris.)