Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1867, sida 2

lett är ej tillräcklig; jag skall ge dig en dryck. Den unga flickans glänsande ögon borrade sig bokstafligen in i gummans hemskt gnistrande ögon och tvungo henne att se henne fast i ansigtet; — hon ville läsa i hennes själ, men den gamla betraktade henne så obesväradt som handlade det om den oskyldigaste sak. — Tror du dig vara i stånd att då och då kunna gifva honom några droppar af den dryck, jag skall lemna dig? — Ja visst; han har behandlat mig illa, men har ännu inte brutit med mig; — han skall komma och vilja försona sig med mig. — Godt, beherrska dig då och gör honom ej några förebråelser, — skratta sjelf åt dina svartsjuka griller, — han skall hes dig dricka en zuccarillo, i hvilken fyra droppar af min dryck befinna sig; — så mycket kan du ge honom hvarje gång, men inte mera, så vida du inte vid en viss timma, som jag ej närmare behöfver antyda för dig, vill göra honom känslolös för den andras blickar. — Och äfven då skola ju några flera droppar inte skada hans lifskraft? — Endast öfvergående, derom kan du vara förvissad; de skola blott stäfja hans öfvermod, de skola göra honom vek och försonlig, så att han skall skatta sig lycklig att få hvila ut vid ditt sköna bröst, mitt hjerta. — Gif hit drycken, — och armbandet? — Skall riktigt komma i händerna på en af vår heliga kyrkas fromma tjenare. -Ni svär det? — Här på erucifixet svär jag dig det, sade gumman i det hon lade tre fingrar