— —— På Ilasselbacken den 8 Maj 1867). För Taleman vi fyllt pokalen. — I kammaren och här i salen Han är med rätta första man; På Honom nu vi lägga an. Haf tack för nit och trogna tjenster! — Från höger, center och från venster Vi pröfvat hårdt Ditt tålamod; Talangfullt profvet Du bestod. När andra kunde lemna salen, De tråkiga och långa talen, Du satt fixerad på Din stol, Lik stjernan öfver Nordens pol. Ack?! flera hundrade motioner Ha lemnat stoft åt diskussioner; Och följden ofta blifvit, att Vi pratat bort ett stycke natt. När halfvafnatten var förgången, Föll ej i minnet ,.stjernesången: Hur skönt det vore vingar få Och hän mot tysta stjernor gå? -— På talaren känns lätt provinsen; Ibland vokalerna ej finns en, Som icke får sin egen färg Från slätten eller hemmets berg. Hör! — Gotland känns igen på sången, Det södra Sverge på diftongen, Och ,,Kålle har sitt breda a Ifrån vårt Bohuslän, — ha, hal — Om o och y vi alla veta Hur de i Westergötland heta. — Med Stockholms vackra ä och ö Skönt rimma skogens: bä och bö. Ett företräde framför andra Vi ha dock: att förstå hvarandra. Här tvingas icke skilda folk Tillsammans med behof af — tolk. Vi ega samma stam och tunga. — Hur än vokalerna vi sjunga, En folksång ljuder i vår själ: För Sverges och dess Konungs väl. Som bien surra kring sin vise, Vår vices värdighet vi prise. Från riddarhusets vägg Han tog Sin blanka sköld och till oss drog. En skyldig tacksamhet vi känna För Sekreterarn och hans penna; Men ropa: Intet protokoll, Då här vi lefva par brikoll! Dock, ,.efter ännu jag har ordet, En önskan lägger jag på bordet: Att vi härnäst få lefva med I trefnad, enighet och fred! Verser af hr Widell, afsjungna vid skålen för talmannen vid den af andra kammaren gifna middag. — OAOQAu. —.-3t——