Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1867, sida 3

Rättegångs-och Polissaker. Poliskammaren. Arbetskarlarne Johan redrik Hansson och Axel Wilhelm Sahlstän ha varit under åtal i poliskammaren för det de den 5 dennes kl. half 12 på natten öfverfallit och slagit smedarbetaren J. M. Jonsson i nya allten. . Mälseg. berättade, att då han kommit gående i sällskap med arbetskarlen A. Qvist hade Hansson och Sahlstän suttit å en k i allken. Härvid rusade Sablstän upp och fattade målseg. i rocken, frågande hvad de voro för ena busar, hvarpå mälseg. bad att de skulle få gå i fred. Då reste sig Hansson och yttrade: let fråga om att slåss, så är jag med-. Dervid tog han upp ett glas ur fickan och slog dermed målseg. i pannan, så att denne föll baklänges och blodet flödade ur densamma. Ilärpå skyndade Hansson och Sahlstån undan, men mälseg. och Qvist följde efter och tillkallade nattväktare, som fasttogo våldsverkarne och afförde dem till polisens arrestrum å Jernvågen. Qvist hördes som vittne och intygade riktigheten af målseg. uppgift. Vittnet hade sjelf fått ett slag af Hansson, så att ett hål uppkommit bakom det ena örat. Nattväktarne upplyste, att de sett Tlansson kasta glaset från sig och att denne varit mycket rusig, derunder han fört oljud. Sahlstän hade äfven it nå en af starka drycker. Hansson som Sajestän påstodo, att de kVerfallna, men icke ofredat någon. n dömdes att böta S0 rdr och Sahlsten Båda insattes på vattenkuren, enär de ej kunde betala böt IIansson ålades derjemte tta målveg. för sin mössa, som denne mistat under tumultet. Enär IIansson erhållit varning skulle han efter straffningen inställas för att behandlas som förs svarslös. N Halilslen har förr varit ute för dylikt krakel, tv han deltog i det stora slagsmålet vid Redbergsid sistl. Nidsommn landtman vid namn Johan Andersson har nyligen varit utsatt för ett äfventyr på ett af de beryktade ställena vid Sillgatan, dervid han vlef plundrad på sin pl Han hade den 30 sistl. April på aftonen bjudit en bekant, hemmansegaren A. AM. Samuelsson, på ett glas vin, hvarvid de råkat in i huset n:o 13 vid Sillgatan, der Burchardt då var väriringen erl der den ämabla värdinnan utvecklade alla sina förföriska behag för att locka honom in i et nat rum. Ijan motstod dock vestalens frestel och afslog inviten. Värdinnan blef nu mera närgången, ty sedan hon sat honom om han hade någon ..späckad planbok:, kände hon utanpå rocken, som till en del var igenknäppt, hvarpå hon ryckte upp densamma och tog 1 iboken, i hvilKen fanns 17 rdr, från honom. Isan bad väl att återfå sin plånbok, men allt förgälves, fastän han erbjöd sig att betala förtäringen med silfvermynt, som han hade i en portmonnä. Så lydde Anderssons berättelse om detta åentyr, då saken efter anmälan härom förekom i poliskammaren, dit Gustafva Burchardt var inkallad. Hon medgaf, att hon tagit 5 rdr ur Anderssons plånbok, men såsom lig för vin och 6 st. cigarrer, enär hon varit nödsakad härtill, då han icke velat i godo betala. Deremot förnekade hon att ha tillegnat sig mera penningar. Anderssons följeslagare vid detta föga nöjsamma besök, Samuelsson, intygade till alla delar riktigheten af hvad denne uppgilvit och upplyste tillika att de blott intagit 2 glas vin, men icke sätt några cigarrer. IItt af Gustafva Burchardt åberopadt vittne, hustru Charlotta Jonsson, meddelade, att hon sett Andersson och Samuelsson hvardera dricka 1 glas vin, hvarefter den förre åtföljt värdinnan in i ett annat rum, dertill dörren stängdes. Sedermera hade Jonsson hört, att hustru Burchardt godtgjort sig för vin och cigarrer med 5 rdr af Anderssons penningar, men förmärkte deremot ej eller hörde Lmtalas, att Burchardt tillegnat sig dennes plånok. Poliskonstaplarne n:o 3 Walther och n:o 12 Jönsson berättade, att hustru Burchardt för dem erkänt, det hon tagit plånboken från Andersson, när denne ej kunde förmås att betala hvad hon fordrade. Målet öfverlemnades derefter till rådhusrätten, och värdinnan å n:o 13 måste krypa i kurran. — I denna tidning omnämndes sistl. Tisdag, att samma dag påträffats i kanalen utanför Rosenlunds bomullsspinneri liket efter en mansperson, som var iklädd fremmande skarpskytteuniform. Vid polisförhör i Thorsdags upplyste Poliskonstapeln Johansson, som är stationerad vid Fisktorget, att han en afton förliden höst sett en skarpskytt komma i rusige tillstånd raglande framåt Rosenlundsvägen, styrande kosan åt Fisktorget. Han hade derför gått efter honom, derunder skarpskytten vek af nedåt kanalen. Johansson, som trodde att han ämnade sig till den vid kajen stående urinkuren, ville derför ej närma sig, men kommen till detta ställe, passerade skarpskytten förbi och föll i kanalen, der han omkom. Ilan blef straxt eftersökt och draggning anställdes under hela natten, men kunde icke återfinnas. Säkerligen är det samme person, som nu hittats. Man har ännu icke kunnat få några upplysuingar om hvilken kår han tillhört, eller hvem han varit. Emellertid förordnade poliskammaren, att liket skulle på vanligt sätt begrafvas på fattigvårdens bekostnad.