AAAA — ch då beslöt kammaren att ingen skrif-le slse skulle afgå, hvadan alltså utskottets, b. bete ej ledt till någon direkt påföljd. p. Man bör dock ej deraf draga den förve astade slutsats, att utskottets arbete va-l. tt förgäfves. Tvertom har det varit gan-dka nyttigt. De statistiska uppgifterna kola alltid ega sitt värde, och de slut-f. atser hyvartill man kommit hafva varit he gnade att skingra månget missmod och sk nängen falsk föreställning rörande landets h konomiska ställning, på samma gång de sl öra vara gagneliga för landets kredit i v tlandet. Det bör nemligen erinras, att 8 sctänkandet ej utgått från några ,blom-; s termålare, utan just från det motsatta K ägret. Äfven förtjena åtskilliga positiva li örslag till industriens fromma, såsom rö-v ande inteckningsgarantiföreningar, m. m., S. llt afseende. Deremot har nästan allt h wad utskottet föreslagit rörande banklag-t. tiftningen varit af den beskaffenhet, atti S let kunnat derom med allt skäl sägas, um let på författarne borde tillämpas försfalelen af den utaf hr Key citerade satsen ym Bourbonerna: att de ingenting lärt och ingenting glömt. På Tisdagen förekom åter militärutskotets betänkande. Det var glädjande att orfara, det stämningen inom andra kammaren nu befann sig i ett högre stadium, in då ärendet första gången förekom. Den föreslagna nya uppställningen af tredje punkten antogs genast, och när så den stora frågan om värnepligten framträdde, så var man genast beredd att antaga densamma, med det af Sven Nilsson föreslagna tillägg, att värnepligten skulle inträda, efter det frågan om roteringen och rustningens aflösning blifvit afgjord. Många önskade bifall utan detta tillägg, men när flera sakens varmaste vänner förordade det föreslagna vilkoret, så segrade detta med stor majoritet. När äfven friherre Gripenstedt uttalade sig il denna anda, så gjorde detta ett allmänt godt intryck, och har utan tvifpel den ädle talaren dermed lagt fröet till vänskap äfven hos många af dem, som hittills ansett sig böra vara hans motståndare. Önskligt vore om första kammaren antoge detta af andra kammaren beslutade tillägg, hvarigenom det stora resultat vore vunnet, att 1867 års riksdag antagit till principen den allmänna värnepligten, mellan 20 och 50 år, äfvensom erkänt behofvet af de öfningar, som skola göra denna grundsats till en sanning! Det kommer dock att stå hårdt med första kammarens beslut i denna del, enär der finnas många försvarare af vårt gamla indelningsverk, hvilka ej vilja veta af att man ens ifrågasätter upphäfvandet af denna föråldrade militärorganisation. I går voterades om den nya tullsats å raffinadsocker, som måste blifva en följd af råsockertullens förhöjning till 10 öre. Här äskades å de två motsatta sidorna 14,40 öre pr 2. samt 13,50. Medelvägen var 14 öre, och då de, som önskade den lägre tullsatsen, ej vågade spänna bågen för högt, anslöto de sig till denna medelväg, hvilken också blef riksdagens beslut. Återstår nu den vigtiga frågan om tiden för de nya tullsatsernas trädande i verket. Ilär finnas många, som önska att detta I måtte ske genast, d. v. s. den 1 Juni eller l Juli, enär de anse mycket betänkligt satt uppskjuta saken till den 1 Januari. ör bränvinstillverkningen skulle detta leda still den orimlighet, att man finge under nösten bränna bränvin mot 60 öres atgift. för att på nyåret uppbära 70 öres restitution vid export. För kaffet och sockret skulle det kunna leda till en öfverspekulation vid årets slut, hvilken ej blott beröfvade statsverket dess påräknade inkomst, utan ock kunde föranleda betänkt liga rubbningar i affärslifvet, som alltid -I djupt beröres af sådana förändringar. Be5 ror nu på om grundlagen medgifver beslueltets tidigare verkställighet. Derom säg: några förfarne jurister, att de ej hysa nå tgra betänkligheter; hvaremot andre finnas t som säga metsatsen. Saken är utan tvifve Jaf en svår och grannlaga beskaffenhet. Andra kammaren gaf i går middag fö elsin talman, biskop Sundberg, uppå Has 5selbacken. Under vägen besöktes den vi r Skeppsholmen liggande nya monitorn ,, Thor t dönä, som var föremål för både nyfiken I het och beundran. el Vid middagen föreslogs talmannens skå ylaf hr L. J. Hierta. Det erkännande, sor tt här egnades biskop S. af hans oväld, tå iflamod, outtröttlighet och förmåga att fyll ussin plats, var sannt och understöddes ocks saf den talrika församlingens instämmand bifallsrop. . le Man måste erkänna, att det ligger ec rt sällsam händelsernas ironi i denna til -dragelse, då den gamle, förkättrade Aftoi le bladsredaktören hr Hierta föreslår en up tt riktig tacksägelseskål till biskopen Sun — An — 2.. 11 A 2 Avd ——— DTAretL — — —