Vid den på Söndagsaftonen hällna sam-segn. ankomsten å Phoenix mellan ett betydligt mår ntal ledamöter af båda kamrarne hade ekoan hufvudsakligen öfverlagt om sättet börr ifrågavarande betänkandes föredrag-utla ng, utan att komma till något bestämdt beti sultat. I andra kammaren beslöts emel-ster rtid genast att föredragningen skulle ske lig: unktvis, dock med öppen rätt för talare förs tt äfven ingå i bedömande af utskottets vau notiver och frågan i dess allmänhet. När allt å första punkten af utlåtandet föredrogs, hva vari förordas aflösning af grundskatterna, Siff ppå ett ganska besynnerligt sätt, så öppdet ades debatten af hr Jul. Lindström, det varpå följde en så stor mängd talare, del tt öfverläggningen måsto afbrytas omring kl. 3 e m., för att åter fortsätlas 1. 6 e. m. — Det var hufvudsakligen en pisod i denna debatt, som väckte uppnärksamhet, och detta en sådan af minIre behaglig art. Man kände om vår bekante och högt sä ärderade rektor Siljeström, att han på ednare tiden anslutit sig till det s. k. andtmannapartiet. Detta framgick af den )låa lista han inlade i valurnan för elekorer till bankooch riksgäldsfullmäktige. Att han således nu skulle tala i detta partis anda, var gifvet; men icke anade man att han derför skulle speciminera på det egna sätt, som nu inträffade. Ty i stället st tala om utskottets betänkande, talade hr Siljeström om landtmannapartiet, som blifvit så misskändt och förhånadt, att det var riktigt synd om de beskedliga landtmännen. För att visa orättvisan häraf, genomgick hr S. allt det stora och vackra som Sverges ,landtmän uträttat, hvartill också hörde, att de väckt ur sin dvalals ctt ,,försoffadt borgarestånd. Alla dessa meriter ville hr S. nu räkna det närvarande partiet, som ledes af grefve Arvid Posse, m. fl., till godo och menade slutligen, nästan hotande, att Sverges allmoge skulle nog lära de öfriga klasserna mores. Talet, med dess falska pathos, hade varit på sin höjd värdt en axelryckning och ett ironiskt genmäle; men hr J. Lindström tog saken allvarsamt och höll mot hr S. en lång motpredikan af straffande art, hvilken var snarare egnad, genom sin öfverdrift, att upphjelpa hr Siljeströms position. Det är ganska naturligt, att ett anförande sådant som den sednares skulle väcka varma känslor hos dem, som insågo dess orättvisa, men det är just vid sådana tillfällen, som kallblodigheten påkallas. Det är ej heller hvilken som helst förun-: nadt att kunna värdigt och kraftigt uppträda mot en man med hr Siljeströms stora anseende och ovanliga talang. Emellertid tycktes hetsigheterna hafva snart lagt sig, ty man såg inom kort hrr Siljeström och Lindström samtala småleende med hvarandra. Huruvida denna vänlighet var uppriktig, lemnar jag osagdt. När debatten åter började i eftermiddagens plenum, saknades många ledamöter på sina platser, hvaremot man sannolikt kunnat återfinna dem i Kongl. Teaterns salong, betraktande ,Afrikanskan. Detta förhållande var sannolikt anledningen till det öfverraskande resultat, att när votering rörande första punkten i utskottets betänkande skedde, så bifölls denna punkt med 76 röster mot 63. Andra kammaren hade alltså för sin del beslutat att riksdagen skulle aflåta en skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande grundskatternas aflösning, oaktadt man ett par dagar förut erhållit ett vidlyftigt arbete i samma ämne, utfördt af den år 1864 på ständernas 1 begäran nedsatta kommitte, hvilket arbetet man ännu ej hunnit pröfva. 1 Minoriteten ville i detta resultat se ett förut sattadt beslut af landtmannapartiet — hvars styrka angifves af de 76 rösternaatt genomdrisya utskottets betänkande trots alla de giltiga skäl, som kunde ls deremot anföras. lvartill tjenar oss då, frågade man sig, att ingå i diskussion, när meningen är förut fattad? Så blef det snart en tyst öfverenskommelse att ingenj ting vidare säga rörande de föreliggande punkterna, och så bifölls den ena efter den andra af dessa punkter utan att ett ord deremot yttrades, med undantag af 5:te punkten, rörande sparpenningars insamlande på Söndagarne, hvilken lades till handlingarne. När det så fortgått en stund, började man å andra sidan ana oråd, och snart blef det skämt, som åtföljde hvarje klubbslag, alltför uppenbart, att meningen skulle kunna missförstås. Då tyckte hr Key att det gick för långt, hvadan han, när man kom till 16:de punkten (rörande åtgärder för boskapsexporten), sjelf ifrågasatte lämpligheten af att härom skrifva till regeringen. När hr Bergström härtill genmälte, att det vore bäst bifalla punkten, för att ej störa den ljufliga harmonien, som varit rådande beträffande de föregående punkterna, förklarade hr Key, att han ej tyckte om denna ironi (,ingen drift i termin), hvartill hr Bergström erinrade att ironien, som redan var af Socrates med fördel idkad, var ett ganska godt sätt för framkallandet af sanningen. — Efter ytterligare någon debatt rörande 17:de punkten, om upprättande af en jordbruksminis.dre, slutade föredragningen af detta vidlyftiga betänkande omkring kl. 11 på aftonen, då alla utskottets framställningar, med undantag af en enda (om Söndagarne) blifvit af kammaren godkända. Så hada man afgiort detta vigtiga ärende på