ck. gheten ryser och hvarje fiber blöder af mi öfver detta stackars värnlösa barn, då man anar allt hvad som ligger doldt inom ramen af detta dystra drama. li Genom skrifvelse från landshöfdingeembetet il Stockholms län har till härvarande länsstyrelse ingått nedanstående handling: i Protokoll hållet vid pelisundersökning i Spånga by angående 10-årige gossen Amos Berthram Boivies död den 27 April 1567. S. D. Urfter det smedmästaren Frans Wilhelm Lundstrom i Spånga by anmält att hos honom förvarades liket efter en tioårig gosse Amos Berthram Be från Thorstuna socken, hvilken nästlidne Påskafton den 20 i denna månad unde: resa från nämnda socken till Stockholm skulle hafva aflidit, berättade Lundström: Att hemmansegaren Gustaf Boivie från Wallby, Thorstuna socken, Westerås län, hos hvilken gossen Amos Berthram jemte en 16-årig syster Johanna Charlotta sedan ett år tillbaka varit inackerderade eller såsom fosterbarn upptagne, nästlidne påskafton ankommit till Spånga klockan 11tiden på aftonen, medhafvande de båda barnen, då gossen befanns vara död, — att Boivie för Lundström och hans hustru uppgifvit att gossen dött ( på Brogårds gärde i Upsala län, — att ändamålet med resan varit att i Stockholm söka läkarehjelp för gossen, emedan han någon tid varit sjuk. Resan hade derefter fortsatts med den döde gossen till dennes moder, som för tillfället var boende i Stockholm i närheten af Nytorget på söder, dit äfven Lundström, som genom sin hustru är slägt till fru Boivie och barnen, inrest för att ordna om gossens begrafning, men för att kostnaderna skulie aflöpa så lindrigt som möjligt, medtog Boivie den döde åter till Lundströms bostad för att i Spånga) socken begrafvas. Boivie hade genast efter gossens aflemnande afrest hem. Kista hade anskaffats i Stockholm och Lundström, utan att ana annat än allt stod rätt till, hos hr kontraktsprosten Löhman gjort anmälan om begrafningen, då prosten tillsagt Lundström ,,det vore skäl gå till länsman och anhålla om besigtning å gossen, efter som han dött å landsvägen. — Lundström hade vid hemkomsten omtalat detta såväl för sin hustru som den döde gossens syster, hvarvid denna utropat: ,söte morbror, jag har haft en så förskräcklig värk i mitt bröst, att jag trodde det skulle spricka, jag skall omtala sanningen, Berthram har icke dött på vägen, han dog hemma, hvarefter han gick till undertecknad. . Flickan Boivie, som vistas hos smeden Lundström, förekallades och uppmanades att, utan räddhåga för hvem det vara må, sanningsenligt omtala allt hvad hon hade sig bekant rörande brodrens död; på framställda frågor berättade hon följande: i Att gossen icke såsom Boivie sagt dött på vägen utan dog hemma Långfredagen vid middagstiden, att Boivie och hans hustru varit mycket elaka mot dem båda, men mest emot Berthram, att han nästan dagligen undergått svårare miss-m handel af mannen Boivie, som då misshandeln skedde inne i stugan lade gossen framstupa öfver en stol med ena knäet öfver halsen eller skuldrorna, hvarvid bastonaden verkställdes med en halsrem att binda hästar med, i hvars ena ända en större sölja var fastsatt, efter hvilka slag gått hål å kroppen; då misshandeln skedde uti stallet, begagnades en i stalltaket för detta ändamål upptt rönnkäpp, och på logen, der gossen, som af måga icke rådde arbeta, fått flera hårda slag öfver ryggen af en slaga, så att han dignade ned på laget — vidare att kosthållet varit så klent att de (gossen och flickan) med knapp möda kunnat lifnära sig, men detta oaktadt med hotelser. hugg och slag tvingats till arbete öfver förmågan, dock hade hon undgått misshandel och någongång fått mera mat derföre att hon, som var starkare än gossen, kunde göra mer än han; att dagen innan han dog, eller Thorsdagen den 19, han varit mycket dåliz, men ej vågat gå in, utan lagt sig ute, i ett utanför en ladugårdsvägg stående kar. hvari förut legat några trasor, — då han på aftonen gått in för att lägga sig, hade makarne Boivie gemensamt sagt: ,du kan ligga i natt der du legat i dag, utkörde och gifvande honom en gammal säck för att istoppa något af på en gödselhög liggande takhalm samt med ett gammalt mindre håsttärke, tvingande honom taga nattläger i en till boningshuset af tunna bräder uppsatt farstuqvist med hufvudgärden åt ytterdörren, hvarefter mannen Boivie, för att förekomma gossens ingående i stugan, slagit 2:ne spikar öfver en innanföre å stugudörren anbringad hasp. Långfredagsmorgonen, medan makarne Boivie och hon, flickan, ännu lågo, hade gossen bultat på stugudörren under utrop, ,.söta faster, släpp mig! in! Svaret blef att han ej fick det och att hen (flickan) för fara att blifva sönderslagen ej vågade öpp na dörren. Ungefär en timma sedan gossen begärt få komma in hade de stigit upp och hustru Boivie gått. ut i förstugan, tagit gossen i armarne och släpat honom öfver tröskeln ut på baeken, der han fick ligga en god stund i snöslasket, medan mannen ; Boivie gått till stallet. Gossen hade då, som hon trodde, dels af mattighet och dels af köld ej kunnat röra en led, utan låg orörlig till dess mannen Boivie kom åter från stallet, då han kl. 3—9 tiden medtogs in i stugan, af kläddes och lades i systerns sängplats. På de till honom ställda fråger om han vore hungrig m. m. ficks ej något svar — förmodande flickan, att gossen, sem var nästan stelnad af köld, till följd deraf mistat talförmågan och några timmar derefter afled; -flickan, tillspord hvarföre hon icke för någon, um exempel presten eller länsman, omtalat det fasanssulla barbari makarne Boivie utöfvat emot gossen. mälde, att hon ej förstod gå till dem och för öfrigt ej vågade omtala det för någon, 0! emedan hon var rädd för lika mycket stryk som brodern fått och dessutom hade så långt till någon slägting eller dem hon kände. Gossen hade på eftermiddagen tagits ur hennes bädd, tvättades och påkläddes andra kläder; mannen Boivie hade då yttrat: ,Nu flicka skall du göra dig i ordning och åtfölja mig till Stockholm, der pojken skall aflemnas till er mor för att antingen der eller i Spånga socken begrafvas — och nu skall du säga som jag, att vi har samma talan, att han dött på vägen mellan Bålstad och det andra stället, det vet inte du hvad det heter — om du intet säger som jag, är du elycklig och det kan annars bli krångel utaf, så vi kan bli olyckliga— Detta hade dels yttrats af båda makarne Boivie hemma och dels af mannen under resan; förslaget att ljuga hade hustru Boivie gifvit straxt efter det gossen blifvit död. I närvaro af nämndemannen J. A. Berggren och orgelnisterne Gustaf och August Winqvist m. fl. tillstädeskommande personer företogs besigtning å den döda kroppen, som befanns vara till den grad utmagrad, att huden syntes nästan vara fasttorkad vid benen; vid högra ögat ett !,-tums långt krossår, hvilket flickan upplyste vara uppkommet då gossen sista gången lades framstupa och bastonerades på den förut omnämnda stolen; öronen röda hvarå funnos flere smärre färska por, å bakre delen af hufvudet en och blåa fläckar, på ryggen en mängd r och blånader, å ryggens venstra sida en säårsnasslig aflång, större rödflammig fläck, liknande slag efter en gröfre påk, å armarne en mängd sår, händerna sönderspruckna, knän och ben fulla med röda fläckar och färska sår, och att hela kroppen syntes hafva undergått den mest förskräckliga misshandel som företer en fasaväckande anblick, hvadan antagas kan att gossen Amos Berthram Boivie ljutit döden genom den honom ågångna misskandel. Flickan Johanna Charlotta Boivie, som af mig flera gånger varnades att icke vika ifrån sanningen och slutligen uppmanades att, om något af hvad