Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1867, sida 3

h pass herre, v j Vv mir . . t Ovanligt teatersällskap. I ett bref till ,,F:ey I drelandet berättas: I Aarhuus ha nyligen ett par Jaftnar gifvits sceniska föreställningar af något egen -Jart. En del bondgossar och Dondflickor från n Toustrup (mellan Silkeborg och Skandesborg) ha Ilen längre tid roat sig med att spela komedi i en ellada, och resultatet har varit så tillfrec illande, att de under benämningen ,,Toustrups dramatiska förening. uppträdt på teatern i Aarhuus och gifvit ,,Gjöngehövdingen. Det var en underlig anblick att se dessa bönder uppträda som herrar Yloch damer från Frederik den Tredjes tid och att höra dem recitera hr M. Bruns uppstyltade repliker. Om något spel var det ej fråga, och om än det vanliga ,,A (jag) blitvit ombytt med ,,Ji, hördes dock genom hvarje ord den jutska bondrdialekten. Huset var för öfrigt fullt 3:ne aftnar tså rad, och åskådarne mottogo det hela med en il blandning af bifall och löje. Lifvet på spel för en chignens skull. 1 len stad i närheten af Newyork visade en ameriskansk djurtämjerska nyligen prof på ett ovanligt dödsförakt. Liksom alla andra damer der i landet, hade hon lagt sig till en chignon af mer än parisiska dimensioner. På vanlig tid, innan hon skulle begifva sig till menageriet, gjorde hon sin toilett och insmorde dervid sin chignon med ett nytt slags pomada, som kommit på modet hinsidan Atlantiska oceanen. Föreställningen börjas, den unga djurtämjerskan öppnar dörren till djurens konungs, det stora lejonets, bur och träder in. Hon sätter sig med ryggen mot lejonet och befaller det att hoppa öfver henne, men lejonet, som vädrat den ovanliga sköna lukten från damens hufvud, lägger, i stället för att lyda order, sina båda framtassar på hennes skuldror, gapar öfver den stora chignonen och lösrycker den från sin herrskarinnas hufvud. Åskådarne, isynnerhet de qvinliga, uppgåfvo höga rop af förskräckelse, ty de väntade att få se djurets aptit, en gång väckt, utsträckt till damens hela hufvud. Den misshandlade härprydnadens egarinna förlorade emellertid ej kontenansen. Hon vinkade åt publiken att förhålla ssig lungt och började derefter bearbeta det näsvisa och olydiga lejonets öron. Derefter grep hon det öfver nosen med ena handen och ryckte med den andra sin älskade chignon ur dess gap. Derpå fortsatte hon föreställningen som om intet händt, och under åskådarnes entusiastiska bravorop gjorde hon en hop konster med lejonet, som åter bragts till lydnad och ordning. Den nya sranska kopparkanonen och,kulsprutan. Den nya franska kopparkanonens vid. underliga verkningar fortfara att spela en betyI dande roll i de franska och tyska tidningarne. Såsom förut meddelats, påstå de sydtyska demokraterna (från badensiska revolutionen af 1849) att de redan i många år kännt till detta vapen. En bland ledarne af det dåvarande republikanska partiet, Gustaf v. Struve, (som i många år lefvat som flykting i Schweiz och Amerika men nu ätervändt till Wirtemberg) skrifver härom den 24 April till ,,Schwabische Beobachter: Då man upprepade gånger har omtalat den s. k. kulsprutan, vill jag meddela hvad jag känner om detta mordverktyg. Jag har kännt till detta vapen från hösten 1549 och har sett det i verksamhet både i London och Newyork. Det utbjöds två gånger till salu, men hvarken 1850 eller 1551 hade jag tilträckliga medel för att kunna i frihetens intresse tillegna mig det. Då det nordamerikanska borgarkriget utbröt 1861, var det I fråga om att använda detta mordinstrument mot Sydstaterna. Om dess förfärliga verkningar var pland alla dem, som kände till det, blott en meom ning. Men i Amerika ville ingen påtaga sig an; svaret för att begagna ett sådant vapen i en brödrakamp. Sedan 1849 har jag haft den öfvertygelsen, att ingen makt på jorden är i stånd att . motstå detta mordinstrument, om det begagnas i alla olika kalibrar och serveras på behörigt sätt äfven af en mindre arm6, Instrumentats konstruktion och drifkraft äro ännu i dag uppfinnarens hemlighet. Man ser blott en jernskifva med s en öppning. i hvilken kulorna rullas ned, och ett rör, hvarur de utslungas med blixtens hastighet. Den dritkraft, som verkar på skifvan, kan allt efter omständigheterna vara menniskoeller ångkraft. Jag har sett maskiner i verksamhet med begge slagen af kraft. Projektilerna voro tvåtoltoch adertonpundiga kulor. Den maskin, som utslungade två-pundiga kulor, kunde drifvas med som den franska kanonen, 50, utan 300 kulor i minuten; den 12-pundiga maskinen deremot sköt blott 50—60 kulor i minuten. Instrumentet erbjuder den stora fördelen att intet spår märkes at rök eller recule. Röret blir aldrig varmt och kan derför arbeta oupphörligt, äfven om det laddas med glödgade kulor (7). Skottet kan icke afgå för tidigt, instrumentet klickar aldrig och verkTar alltid i förhållande till den kraft, som håller ifvan i roterande rörelse. De vanliga vilkoren sör ett skjutvapens verkan: krut, tändhattar, förladdning o. s. v. äro öfverflödiga; det fordras blott att kulorna rullas ned i maskinen och att vändskifvan sättes i gång. Instrumentet blir icke orent genom fortsatt begagnande och kan derför utan afbrott användas i flera timmar. Icke heller utöfvar väderleken något inflytande på dess användning. Den stråle af kulor, sem rusar ut ur röret kan bäst jemföras med den vattenstråle, som kommer ur en stor brandspruta. Skottvidden rättar I både handoch ängkraft. Den kastade icke, liksig efter den kraft, som vänder skifvan. Jag har varit ögonvittne till, att kulorna gått öfver Hudson-flodene hela bredd (1 engelsk mil) under det skifvan hölls i rörese af 8 man. Uppfinnaren försäkrade mig, att projekti erna träffade på 2 engelska mils afstånd, om drifkraften vore tillräcklig. Detta gäller om den tvåpundiga maskinen eller kanonen. Den maskin, som utslungar tolfpundiga kulor, lär kunna slunga projektilen ända till 5 engelska mil: dock har jag ej sjelf öfvertygat mig derom. Säkerheten att kunna träffa målet beror derpå, att maskinen genast blir noggrannt riktad. Ilar man fått riktigt sigte så kan man skjuta så många kulor man vill, låta dem spela mera till höger eller venster, högre eller lägre. Om sigtet är riktigt måste man på ett par minuter kunna skjuta ned nära nog en hel bataljon från den ena flygeln till den andra. Blir kanonen använd mot en här, som ej är beredd derpå, måste dess verkan bli förskräcklig. Det fordras en alldeles ny taktik för att kunna motstå detta vapen. Om våra fältherrar ej i tid vidtaga anordningar mot kulsprutan, skola de komma att lida sådana nederlag som österrikarne i fjol mot de preussiska tändnålsgevären, i fall det är sannt, att Napoleon upptagit kulsprutan bland armkens vapen. Utdrag ur ett bref från en svensk konstnär i Paris (i slutet af April). Det går långsamt för vissa länder att få sin exposition ordnad, exempelvis Italien, Spanien, m. fl. Inom den afdelning af utställningen, som skall omfatta ,,Vhistorie du Travail., äro endast Sverge, Danmark och Ryssland fullt färdiga, medan de andra äro ett godt stycke efter, ja! sjelfva Frankrike till och med. Denna del af Sverges exposition är kanske, om man tager i betraktande den lilla lokalen, den vackraste, rikaste och bäst ornerade. Man ser der uteslutande fornsaker ,.i original, medan man i de andra af samma slag mest får skåda fotografiska afbildningar, ritningar och gipsafgjutningar. Bland svenska fornsaker, som redan fästat fornforskarnes uppmärksamhet, äro företrädesvis, utom runstenarna. messhakarna fr. Skara. broderier fr 19206