Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1867, sida 2

— — res; den sistnämnde ser temmoligen tankspridd ut och blickar ofta mot dörren. — Teresa äfven, sade Ruiz leende; — hon skakar sitt vackra hufvud och lyfter upp sin högra hand; det tycks gälla dig; — ach, hvilken herrlig flicka! : Ja, ja, sade Fernando, men tillade derefter i allvarligare ton: — Om jag en gång gör mig ovärdig hennes ynnest, nemligen efter hennes uppfattning, så gör jag klokast uti att ej mera besöka Triana; det är en obehaglig vana hos denna flicka att så gerna leka med sin lilla dolk, och nyligen, då vi kastade våra knifvar, träffade hon sin melon som en man; — kom, låt oss gå fram till henne. — Jag stannar heldre här; jag känner ej den minsta lust att komplimentera. — Gerna för mig, och om du endast vill observera, så gör mig den väntjensten att underrätta mig, innan du uttalar dina observationer; — förstår du mig? — Ja, jag tror det, men var lugn; jag har inte kommit hit för att söka en tvist eller begagna knifven, dertill äro hvarken tid, ort eller föremål tillräckligt passande. Han satte sig på en liten bänk bredvid dörren, medan den unge Melendez gick genom salen mellan de dansande och slutligen stannade framför de båda majas, hvilka sutto på en bänk och rökte sina cigaritos, medan de betraktade dansen. Båda voro unga och verkliga skönheter både i växt och anletsdrag, så att man till och med här, bland dessa herrliga qvinnor, måste gifva dem skönhetens pris. (Forts.)