Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1867, sida 2

ttt. Sällskap amatörer från Stockholm gåkvo i går här en dramatisk tillställning på teatern, som var bland det uslaste man gerna kan få se. Vid tillställningens slut ljödo hvisselpipor i mängd. I Lördags aflades medicine kandidatexamen af 0. E. L. Warodell (vestgte) och A. W. Bolinder af Göteborgs nation. UTRIKES. ITALIEN. Nicasoli har i deputerade-kammaren föreslagit tillsättandet af en kommission, som skulle undersöka den ekonomiska ställningen och den offentliga säkerheton i Palermo och på Sicilien. Kammaren har äfven valt en sådan kommission, som ofördröjligen skall begifva sig till ön. På en interpellation af Zuradelli svarade den nye utrikesministern, Campello, att några svårigheter förefunnits i gränsregleringen med Österrike, hvaröfver ätskilliga gränsdistrikter fört klagan, men att dessa svårigheter med snaraste på fredligt sätt skulle ordnas mellan de begge regeringarne. Från Florens skrifves: ,,Om något tvifvel skulle förefinnas derom, huruvida Rataget vetat förbehålla sig fria händer i afseende på Italiens ställning till Frankrike, så framgår likväl detta redan af den temligen reserverade hållning, som baron Malaret, fransk ambassadör i Florens, intager gentemot det nya kabinettet. Malaret ansluter sig tomligen nära till Conserteria, och isynnerhet till dess chef, Minghetti. fven vill man veta, att den franske ambassadören uppbjudit och ännu uppbjuder hela sitt inflytande, för att skaffa en plats i ministeren åt denne statsman. För detta ändamål söker man till en början att aflösa Ferrara genom Sella, under den föratsättningen, att, sedan man väl fått en brech i det nya kabinettet, betydliga modifikationer i detsamma skola kunna vinnas. Allt kommer likväl att bero på huru Ferraras finansplan skall komma att mottagas. Ett stort antal finanskapaciteter vet icke att föreslå någon annan utväg, än att under någon, ännu oafgjord, form utgifva pappersmynt med kyrkogodsen som säkerhet. Ungefär ma förslag var förra hösten på Scialoja. Monghini, direktör för sardinska banken, föreslår en emission af banknoter, hvilken så småningom under åren 1865—1871 skulle uppbringas till 1200 millioner, också mot säkerhet i kyrkogodsen. Semenza deremot är af den åsigten, att staten sjelf måste utgifva pappersmynt i valörer af 1 å 5 francs, och till ett belopp af 600 millioner. Att landet naturligtvis härigenom till slut skall få lika stora, om icke större bördor, än om man uttoge pengar genom direkt beskattning, borde förstås af sig sjelft, men massan af folket, som inbillar sig att man kan göra pengar af tryckt papper, förmedas skola hellre finna sig vid dylika åtgärder, än vid någon ny skatt. FRANKRIKE. .Moniteur trakterar sin publik med en lika utförlig som ceremoniell beskrifning öfver den offentliga audiens, i hvilken den japanske prinsen IokumgaraMimbu-Tayo blifvit mottagen i TuileriernaKejsaren och kejsarinnan sutto på threnen, omgifna af stordignitärerna, så heter det bland annat. Prinsen, som öfrerlemnade en egenhändig skrifvelse från taikunen, yttrade dervid: Jag är ännu alltför ung och saknar fullkomligt den erfarenhet, som skulle vara behöflig för att kunna tillfredeställande utföra taikunens befallningark. I sitt svar uttalade kejsar Napoleon sina lyckönskningar öfver de dagligen sig ökande vexelverkningarne af framåtskridandet och civilisationen mellan de aflägsnaste länder. Dagen före audiensen hade den japanske prinsen till Tuilerierna skickat de skänker, som han från taikunen till kejsar Napoleon oeh hans familj medfört. Journal des Debats jemför den närvarande verldsexpositionen med ett skådespel, som första aftonen till hälften misslyckas, men som sedan tager upp sig och till slut vinner stora triumfer. Ännu säges likväl publiken hafva svårt att bedöma expositionen, enär stora massor af utställningsföremål ligga uppstaplade. .Men — säger ,Journal des Debats — den, som har mod att våga sig in i detta virrvarr, skall snart finna sig rikligt belönad. ENGLAND. Som man vet, köpas de utan all jemförelse flesta officersbeställningarne i engelska armöen. Generalen sir Lacy Evans föreslog redan år 1862 att inlemna en adress, för att anhålla, det regeringen måtte vidtaga åtgärder för afskaffandet af 2 ja