Bref från Paris. (Från IIand.-Tidn:s korrespondent.) Om läsaren godhetsfullt vill antaga mig till sin följeslagare och ledare vid den stora verldsutställningen i Paris, så skall det vara för mig lika smickrande som angenämt. Emellertid kan det vara godt att från början hafva kommit öfverens om hvilka anspråk man å ömse sidor kan ega rätt att ställa på hvarandra. Om t. ex. läsaren skulle fordra af mig, att han icke mindre hastigt än angenämt finge en öfverblick af det hela jemte en någorlunda fullständig och i sak lärorik inblick i detaljerna, då drager jag mig genast tillbaka med en axelryckning och ett leende, öfverlemnande åt den som vill att åtaga sig ett sådant uppdrag. Marsfältet är, som man vet, en hel verld i sammandrag, men har som alla registerartade kompendier den olägenheten att vara en ytterst svårläst och derför icke fullt limplig lärobok. Obestridligen finnes här mycket, som tilltalar äfven fantasien och skönhetssinnet och sålunda lemnar mera lefvande kulturbilder, men äfven häri verkar mängden och mångfalden förvirrande på sinnet, och studiet är midt under njutningen i hög grad tröttande. Utan att sysselsätta sig med de särskilda expositionsartiklarna skulle man kunna fylla volymer med beskrifningar af de yttre anläggningarne blott till fägnad för ögat, eller till att karakterisera bygg