SE MHF TT TT NAKNA sn betalning efier uppsägning, i det de under försäkringstiden i alla händelser tillhandahålla liqviden och sjelfva söka ersättning hos låntagaren, eller i den till säkerhet ställda pant, samt åÅ andra sidan, att på samma sätt garantera egendomsegare, som hafva upptagit lån mot inteckning, att under försäkringstiden få behålla det lånta kapitalet, derigenom att, i fall kapitalet uppsäges, föreningen i egendomen placerar ett annat kapital af samma belopp; — tillkännagifver utskottet sin åsigt vara, att sådana föreningar skulle, särdeles under nuvarande förhållanden, för den jordegande befolkningen vara af synnerlig vigt och betydelse, hvadan uppkomsten af dylika bör befrämjas och uppmuntras. 9:0. Beträffande lagstiftningen för de enskilda bankerna uttrycker utskottet följande åsigter: a) att en förändrad lagstiftning i afseende å de senskilda bankerna måtto vidtagas, hvilande hufvudsakligen på grunderna af en större frihet, så latt rättigheten för enskild banks öppnande icke vore underkastad annat vilkor, än att dess reglemente finnes öfverensstämmande med den för dylika banker gällande lag, samt att, derest denna lagstiftning bör gälla alla banker som hädanefter oktrojeras, den önskade förändringen i berörda lagstiftning måtte verkställas så skyndsamt som möjligt; b) att samma skyldighet som riksbanken har att inlösa sina sedlar med klingande mynt måtte, så framt den ej kan åläggas redan oktrojerade banker, åtminstone lagligen påbjudas för de banker, som framdeles möjligen komma att bildas ; och c) att enskilda bankerna, äfven efter lagstiftningens förändring, fortfarande böra vara underkastade offentlig kontroll, hvilken ytterligare kunde befrämjas genom afgifvande, jemte de hittills blott en gång i qvartalet lemnade redogörelser, af likartade rapporter med dem, hvilka af riksbanken afgifvas. 10:o. I sammanhang med ntskottets bärofvan uttalade önskan rörande skyldighet för de enskilda bankerna att inlösa sina sedlar med klingande mynt, uttrycker utskottet den åsigt: att 72 S regeringsformen måtte undergå en sådan förändring, att riksbankens sedlar upphörde att vara obligatoriskt betalningsmedel, utan förvandlades från att vara s. k. pappersmynt till verkliga kreditsedlar. Utskottet uttalar vidare såsom sin mening: 11:o a) att till befrämjande af en lifligare obligationsrörelse allmänna hypoteksbanken läte utfärda obligationer af olika slag på ett efter penningemarknadens beskaffenhet afpassadt sätt, så väl med hänsyn till valör som ömloppstid och ränta; b) att såväl till utrönande af allmänhetens benägenhet härutinnan, som till befrämjande af cirkulation i allmänhet af värdepapper, fondbörserna måtte hållas oftare än hittills varit fallet; c) att till uppehållande i pris, såväl i Sverge som utomlands, af allmänna hypoteksbankens utelöpande obligationer, en serskild fond afsattes, derigenom att hypotheksbanken erhölle vare sig kreditiv eller annan disponibel tillgång; samt d) att kupongerna å dylika obligationer — åtminstone å statens — finge emottagas i allmänna uppbörden och i landtränterierna. 12:o att nödiga förändringar må inom kreditlagstiftningens område vidtagas till realkreditens befrämjande och stärkande. 13:0. att de i k. förordniugen d. 4 Maj 1855 för handelsbok medgifna vitsord mätte inskränkas, förslagsvis till tre månader. ö 11:o att genom enskilda föreningar eller associationer måtte näringsidkaren snabbt och säkert tillhandahållas de faktiska upplysningar om utländska industriella förhållanden och deruti efter hand timade förändringar, hvilka kunna på de svenska slöjdalstrens afsättning å den utländska marknaden utöfva en gagnande inflytelse. 15:o att det skulle vara af stor vigt såväl för jordbruket, som för industrien i allmänhet, att taxorna för statens jernvä satrasik gjordes så billiga, att detta kommuni medel kunde med större fördel än hittills a f de inhemska näringarna. 16:0 att det vore önskvärdt dels att lämpliga åtgärder vidtagas för underlättande och utvidgande af boskapsexporten, äfvensom af täflingsmöten för boskap i vidsträcktare omfattning än hittills egt rum; och dels att vid de allmänna landtbruksmötena större premier och hedersbelöningar utdelades. 17:0 att alla jordbruket rörande angelägenheter, hvilka för närvarande behandlas af olika departement, måtte sammanföras under ett enda, vare sig genom organiserande af ett serskildt statsdepartement för jordbruket och dermed sammanhängande ärenden, eller genom upprättande af en centralmyndighet för dessa angelägenheter under chefen för civildepartementet. Slutligen hemställer utskottet: 18:o att utskottets i dess betänkande uttalade åsigter och önskningar, så framt de vinna riksdagens godkännande, måtte öfverlemnas till K. M:t med anhållan att K. M:t måtte taga desamma i öfvervägande, samt i de delar, som tarfva riksdagens medverkan, till ett kommande riksmöte framlägga de förslag i ena eller andra afseendet, som han finner för det vigtiga ändamålets ernående och fosterlandets väl lämpligt. ——— LL LL 0 Ställningen i Förenta Staterna.