en dansör. — Var det don Ruiz, åtminstone var det hans växt och ansigte, men huru förändrad! Han hade följt domherrns vink, hade i boskån aftagit sin svarta drägt samt iklädt sig don Fernandos granna gamascher, jacka och sambrero, och den blygsamme, tafatte licienciaten hade blifvit en så ungdomsfrisk och skön majo, att Paula ofrivilligt lät sina kastagnetter hvila samt betraktade honom med en blandning af förvåning, ja välbehag, och utbrast: — det är längesedan vi sågo er sådan, don Ruiz. — Och har ni äfven glömt mig såsom sådan, Paula, svarade han vekt, men tilllade derefter. muntert: — bort med alla minnen; — de få hvila med min svarta drägt! Dervid slog han sina kastagnetter med en sädan kraft att de ljödo öfver alla de öfriga, och man trodde sig höra två dussin castanuelas. (Forts.) Publika åkdon i London. År 1865 funnos i London endast 3,296 cabs, medan dessa åkdons antal nu uppgår till 6,149. Deremot har omnibusarnes antal minskats från 1,446 till 1,050. Antajet af de hyrkuskar i London, som hafva tillstånd af polisen, utgör öfver 13,000. Papperskragar. En litografisk inrättning i Berlin har afslutat kontrakt med ett hus i Amerika att hvarje vecka leverera en million kragar af papper, hvilka äro så förträffligt gjorda, att man knappt kan skilja dem från fint linne, och så biliga, att de kosta ej fullt så mycket, som tvätten för linnekragar. Äfven manschetter och fruntimners-spetskragar tillverkas af papper vid samma nrättning.