Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1867, sida 3

tande bör hafva hänsyn. Från denna synpunkt kan det väl tyckas, som skulle till följd af den gemensamhet i vården om kyrkans och om folkskolans intressen, hvilken såsom grundsats genomgår lagstistr.ingen i hithörande ämnen, den bästa borgen för rätta vårdandet af folkundervisningen inom församlingen vara till finnandes i stadgandet, att ordförandebefattningen i skolrådet, som ingeend et öfver alla i församlingen inrättade folkskolor åligger, skall åtfölja kyrkoherdens embetsverksamhet, en uppfattning, hvilken städse gjort sig gällande, då fråga tillförene varit väckt om ändring i berörda stadgande. Det synes dock ligga i sakens natur, att icke alltid de egenskaper, som för en verksam utöfning af skolvården äro nödvändiga, kunna förutsättas hos hvarje prestman, och att fallenhet, förmåga och håg för denna angelägenhet kunna saknas!hos den, som i öfrigt är skicklig att förvalta kyrkoherdeembetet, att icke nämna de fall, då ålderdom eller sjuklighet är orsak till bristande kraft. Den noggrannare kännedom angående skolväsendets tillstånd i de särskilda kommunerna, hvilken numera vunnits genom de af staten och mångenstädes äfven af iandstingen föranstaltade inspektioner, ger vid handen, att visserligen på de flesta ställen vederbörande pastorer och komministrar vid utöfvandet af den åt dem anförtrodda vården af solkundervisningen gjort hvad man af dem skäligen kunnat fordra; men att också undantag gifvas; och som skicklighet och nit icke kunna af någon öfvermyr.dighet ingjutas, ej heller brist på förmåga kan med ansvar beläggas, samt följaktligen, när icke försummandet af vissa föreskrifna erabetsåtgärder, utan håg för skolväsendets förkofran utgör det väsendtliga i bristen, det föga skulle leda till målet att genom klagan hos vederböraride domkapitel påkalla kraftigare medverkan till förbättringar inom skolväsendet, för hvilka en kommun kunde vara villig att underkasta sig uppoffringar, har på sådana ställen den ifrågavarande bestämmelsen i ofvanberörda författnivgar lemnat en berättigad anledning till missnöje, och skulden för ett försummadt skolväsende icke utan skäl kastats på sjelfva författningarnes innehåll? Genom en sådan förändring af skolstyrelsens sammansättning som den föreslagna skulle, efter utskottets förmenande, fördelen af nuvarande stadgande ingalunda äfventyras; ty det lider väl inte skifrel, att, derest i en kommun kyrkoherden eller någon annan af presterskapet vore den lämpligaste till ordförande i skolrådet, denne också blefve dertill vald, likasom det icke bör ifrågasättas, att ju kyrkoherden eller den hans ställe företräder, skulJe fortfarande utöfva den vård om folksk:ns religiösa angelägenheter, som i sjelfva verketendast utgör en del af hans presterliga verksamhet inom försam:n och till sina frukter icke nödvändigt är beroende deraf, huri avida han tillika har rättighet att i skolrådet vara ordförande. Men derest icke någon annan person finnes inom kommunen, som kunde öfrertejga de ordföranden tillhörande åligganden, de der mestadels utgöras af ekonomiska bestyr — en omständighet, derom det tillförlitligaste vittnesbördet erhålles genom kommunens uttalande vid det tillfälle, då val af ordförande skall ske — anser utskottet nödvändigt att bibehålla skyldigheten för pastor att bestrida jemväl nämnda befattning, och det är på grund häraf utskottet åt det förslag till lagförändring utskottet går att framlägga, funnit sig böra gifsa det innehåll här nedan inhemtas. En sådan förändring medför emellertid äfven nödvändighet att meddela andra stadganden än de nu gällande i afseende på presterskapets befattning med statistiska uppgifter angående folkskolorna med mera sådant; men då utskottet icke är i tillfälle att undersöka, huru vidsträckt inverkan den af utskottet förordade lagförändring kan hafva på dylika delar af den Kongl. Maj:t allena tillhörande lagstiftning, har utskottet ansett sig endast böra tillstyrka en underdånig framställning till Kongl. Maj:t, att Kongl. Maj:t täcktes taga 1 öfvervägande, hvilka författningar, förutom de ofannämnda, i händelse utskottets förslag i öfrigt vinner nådigt bifall, tarfva förändring; hemställande utskottet alltså, med stöd af hvad nu anfördt blifvit, att riksdagen ville för sin del besluta, det! 23 S i kongl. förordningen om kyrkostämma ! samt kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862 skall erhålla följande förändrade lydelse: i Kyrkoherden eller den hans embete förestår, eller ock annan prestman, som han för något tillfälle kan dertill törordna, är i: kyrkorådet, ordförande. 1 den annexeller kapellförsamling, vid hvilken särskild ständig prestman finnes anställd, skall han föra ! ordet, när kyrkoherden eller den, som hans ; embete förvaltar, ej är i stämman tillstädes, Ledamöter i kyrkorådet äro församlingens kyrkovärdar samt så många i kyrkostämma valde, för gudstruktan och nit kände män, som församlingen finner lämpligt utse. I skolrådet bör jemväl kyrkoherden, elter i: den hans embete förestår, vara ordförande, derest ej församlingen honom från samma bestyr frikallar; i hvilket fall å kyrkostämma bör väljas annan till befattningen lämpdig man. Till ledamöter i skolrådet eger församlingen likaledes att å kyrkostämma utse Ö lämpligt antal för nit om skolväsendet känj!1 de män. ! I såväl kyrkorådet som skolrådet må le-Js5 damöternes antal likväl, ordföranden inbe-J räknad, icke understiga fem. 1 Ledamöter i kyrkooch skolråden, så ock ordföranden i det sednare, der han särskildt utses, väljas för fyra års tid. fG samt att riksdagen måtte i underdånig i, skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes, ( derest nämnda beslut vinner Kongl. Maj:ts samtycke, i öfverensstämmelse härmed vid-Å. taga de förändringar i kongl. stadgan om s folkundervisningen i riket den 18 Juni 181211 och öfriga hithörande författningar, som till j1l följd af samma beslut varda erforderliga. Stockholm den 4 Mars 1867. På utskottets vägnar: Eric Sparre. 8 Neservationer mot detta utlåtande hafva inlemnats af grefve Sparre och hr Faxe; a 1 C 1 1 J S Vv oh af hr von Gegerfelt: För min del skulle jag la