Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1867, sida 2

till europeiska garantier, fortsara tidningarne att framställa en mängd berättelser om makternas krigsrustningar och eventuclla gruppering under ett förestäende krig. Alltmera tydligt skönjer man dragen af en fransk-italiensk allians. Längre si bakgrunden tror man sig skönja en anslutning af Österrike och Holland till Frankrike, under det Preussen påskyndar de tyska sydstadernas verksamma införlifvande med nordtyska förbundets militärförfattning. Diskussionen öfver förslaget till ny presslagstittning är nära förestående. Fmil Ollivier har offentliggjort ett motförslag, hvilket anses som en kompromiss i liberal riktning. En mängd amendementer äro inlemnade, hvilka säkerligen skola gifva pröfningskomitöen mycket att skaffa och låta förutse en mycket långvarig och orolig diskussion. Man motser förhandlingarne i lagstiftande församlingen med så mycket mera spänning, som regeringens hållning i denna fråga anses vara betecknande för många andra frågor, hvilka ännu stå i bakgrunden, men blifva allt mer och mer brännande. ENGLAND. .Times påstår att fraktpriserna knappast varit lägre än i närvarande ögonblick, samt att egarne af ångoch segelfartyg lida under ett tryck, som sedan många år varit okändt. I händelse af krig förmodas fraktpriserna skola stiga isynnerhet i Östersjön och Hvita Hafvet. Den stora frågan för rederier och köpmän är huruvida Hamburg, Bremen och de pommerska hamnarne skola — i händelse af krig. — komma att blockeras af franska flottan. Ifall stenkol komme att anses som krigskontraband, torde emellertid den engelska fraktfarten icke kunna vänta någon serdeles favör. Kolfrågans vigt har nyligen på ett eklatant sätt blifvit lagd i dagen under kriget mellan Spanien och Chili i Stilla Hafvet, enär spaniorerna icke funno några hamnar, der deras fartyg kunde intaga kol, proviant och vatten. Krigsryktena skjuta mera i bakgrunden den feniska processen i Dublin, än hvad fallet skulle vara under lugnare tider. Den s. k. general Massey, alias Condon, sina medsammansvurnes förrädare, har nyligen aflagt sin berättelse inför domstolen. Under Krimkriget hade han tjenat i engelska armien som simpel soldat, reste sedan till Förenta Staterna och blef under inbördeskriget officer i Sydstaternas armf, inträdde efter krigets slut i det feniska brödraskapet och uppbjöd alla sina krafter för att åstadkomma en uppresning i Irland. Försedd med 550 st., som han erhållit af öfverste kelly, reste ban från Newyork till Irland och träffade i Dublin aftal med 20 feniska hufvudmän, åt hvilka han utdelade förhållningsorder för det till den 5 Mars bestämda utbrottet af revolutionen, och besökte derefter flera distrikter för att organisera upproret. I Dublin räknade han 14,000 anhängare, af hvilka 3,000 voro fullstämdigt utrustade, i Cork 20,000 med 1,500 fullt utrustade, och han var just i begrepp att vid Limerick ställa sig i spetsen för de förenade feniska stridskrafterna, då han arresterades. Till förräderiet mot sina förbundna har han blifvit förledd af sin hustru, som i sängelset öfvertalat honom att uppträda som vittne mot sina irisk-republikanska kamrater.