Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1867, sida 1

AA K. M:t skulle ega rätt att förlägga större antal: stamtruppen än i den ena än i den andra orter meningen vore, att de kommuner, som tilldelade större antal manskap, skulle vidkännas ökade up offringar eller om dessa skulle fördelas på det riga folket; att om städerna äfven skulle uppfö bostäder åt soldaterna. Stockholm skulle nöd anskaffa närmare 1,000 stycken sådana, för utom lika många kåltäppor, hvilket vore en re omöjlighet; att utskottet icke lemnat kamrarne nå gon upplysning, huruvida meningen vore, att sta ten skulle öfvertaga ej blott soldatens anskaffnin och aflöning utan äfven hans underhåll under öt ningsmöten, beklädnad m. m., ej heller på hvil kenj art. utskottet tänkt sig att den ökade bevill ningen skulle komma att läggas; om legan skal bestämmas af K. M:t eller af representationen m m.; att enligt punkten f kommunerna skulle, fall den bestämda legan vore för låg, få vidkänna en i högsta grad ojemn och orättvis beskattning att utskottet icke bestämt någon grund, hvareftå den i punkterna g och h omnämda aflösning skull utgå ete etc.; af hr Jolm Ericson, att punkter e vore obehöflig; att anskaffningen af bostad och kåltäppor, derför kostnaden komme att uppgå til minst 500 rdr i uppsättning och 50 rdr i underhåll för hvarje nummer och således för 26,50( nummer till omkring 13 millioner i uppsättning och 1,300,000 rdr i underhåll, vore allför dyr; at hr Petter Andersson, att de under a, b, f. g och h uppstälda vilkor vore så onerösa, att rustoch rotehållarne icke skulle finna sin fördel i att derpå ingå; af hr Orre, att den föreslagna tjenstetiden af 10 år vore allt för kort, och efter all sannolikhet komme att verka derhän, att soldaten efter tjenstetidens slut vore i saknad af passande sysselsättning och sålunda ofta med talrik familj fölle kommunen till last; af hr Per Nilsson, att det vore långt fördelaktigare att ge soldaten, i stället för fri bostad, högre kontant lön, hvarigenom han blefve i tillfälle att sjelf skaffa sig egen bostad; af hr Rosenberg, att förslaget i momentet d vore overkställbart; att en högre kontant lön vore fördelaktigare för soldaten, enär han då hade lättare tillfälle att egna sig åt annan sysselsättning, såsom jordbruk, handtverkeri ete.; af hr Kinmansson, att det vore vådligt att beträda den väg, hrartill antagandet af momentet d komme att leda, eller att landtkommunerna skulle erlägga skatt till staten, enär detta vore stridande mot den utveckling kommunerna i landet vunnit och den plats de voro ämnade att uppfylla, nemligen att ombesörja endast sådana angelägenheter, hvaraf de hade direkt gagn, såsom folkskolan m. m.; att en tvungen aflösning skulle medföra allt för stora praktiska svårigheter; att man för närvarande borde bibehålla indelningsverket och i stället söka utjemna rustningens och roteringens börda m. m.; af hr Erik Ersson, att rustoch rotehällare borde i frågan höras; af hr Hedengren, att, för att sammanjemka de olika meningarna, kammaren måtte aflåta en underdånig skrifvelse till K. M:t med anhållan, att K. M:t täcktes låta utreda och vid blifvande nådigt förslag till armåens organisation taga i öfvervägande, om och i hvad mån en lättnad i det på rustoch rotehållare hvilande ber må af rätt och billighet påkallas såsom erittning för den väsendtliga utsträckning af allmänna värnepligten, som för ett fullständigt ordnande af rikets försvarsväsende utan tvifvel lärer finnas nödig, samt af hrr Bjerkunder, Carl Bengtsson, Hörnfeldt, Liss Olof Larsson m. sl., att någon aflösning icke borde ifrågakomma. Häremot erinrades af hrr Sven Nilsson, Hedlund och v. Troil, att de för försvarsverket oundgängligen ökade kostnader naturligen skulle beckas af den bevillning, som till statsverket inginge; att om kommunerna skulle anskaffa soldater, dessa efter all sannolikhet ofta komme att vara odugliga, då naturligen regementschefen icke kunde kassera den karl, kommunen anskaffade, så snart han hade godt läkarebetyg; att det vore ett lyckligt förhållande, om soldaten komme att aflönas af staten, hvarigenom han icke vidare behöfde känna sig såsom rusthållarens tjenare; att soldaten, om han skulle känna sig icke såsom en legd tjenare, utan såsom en man för sig, borde hafva egen bostad; att anskaffandet deraf skulle staten blifva allt för dyrt; att kommunerna lättare skulle kunna öfverenskomma med rotehålarne, att få öfrertaga de gamla soldatstugorn itt. isynnerhet under oroliga tider, det skulle blifva lättare för kommunen än för regementschefen, itt för dräglig lega anskaffa soldater; att en enxel utstrykning af rustningsoch roteringsbesväet vore orättvis och obillig, och skulle i sin koneqvens leda till en likartad utstrykning af grundkatterna; att de i 4:de punkten omtalade länscomitterna naturligen skulle i frågan höra rustch rotehållarne; att utskottets förslag endast afåge, att för K. M:t angifva vissa allmänna grundatser, hvilka man skulle anhålla att K. M:t vid ippgörande af detaljeradt förslag till landtförsvaets ordnande måtte taga i betraktande, men att iksdagen ingalunda vid den blifvande granskninsen af detta förslag vore bunden af de allmänna rundsatser. man nu ansåge lämpligt uttala m. m. för att imellertid få i någon mån sammanjemkade la de olika åsigter, som under diskussionen gjort ig gällande, förenade sig alla talarne om att yrka terremiss af den ifrägavarande punkten, ett yrande, som af kammaren godkändes. Och blef sven i sammanhang dermed äterremitterad 4:de munkten, deri, på sätt ofvan int är, utskottet illstyrkt, att K. M:t, till närmare utredning af je i 3:dje punkten omförmälda frågor, täcktes illsätta särskilda länskomitcter, bestående af den rdförande och de militära medlemmar, äfvensom et antal representanter från landstingen samt trån ustoch rotehållare, som K. M:t täcktes bestämma.