Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1867, sida 2

flekteras underbart i obeskrifligt sköna gon. Och sånger ljuda öfverallt hvarthän man lyssnar, här en enda röst accompagnerad af guitarrhlang, der on slerstämmig, munter säng, kamt tamburinens rasscl och kastagnetters smattrande; stundom se vi äfven mera sparsamt upplysta patios, der en äldre dam sömnigt nickar i sin fåtölj, medan vi i bersån bakom henne på gården höra ett par hviskande röster, eller medan kanske vid gallret i den halfdunkla försalen en smärt qvinnoskepnad utbyter hviskningar och bamldtrychningar med sin kavaljer. Vi befinna oss på Callo de la Lonja, en sata med präktiga ossentliga och privata byggnader; här bor den äldsta och rikaste ideln, jemte köpmän, hvilkas skepp från Cadix besöka hela verlden; öfver mången portal ser man här en hertiglig eller ven icke sällan en karditt utmejslad, hvilket antyder att en ler ulera medlemmar af detta ädla hus il ka haft den stora äran och den utomira purpurn. Träla i ett sålunda beprydt hba: damde upplyst, pation li finna vi allt, hyad vi nyss beskri let rikaste och elegantaste sätt a sig för våra blickar: der mati sin A vordning, betåckt ålande i äterskeÄ — här mellan dunkla grupr al orangeoch lagerträn ljusa marvorstetycr, den glittrande vattensträlen i uidten af pation samt ett utvalde sällskap, hvilket de äldre damerna och herrarne samt några bland den glada ungdomen