Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1867, sida 2

FRANKRIKE. Vi hafva förut antydt den patriotiska sinnesstämning, som vid en hotande fara utifrån alltid brukar gifva sig tillkänna i Elsass. Så äfven nu. En stor fabrikant derstädes — Kochlin — har till regeringen inlemnat en ansökan om tillstånd att uppsätta en frivillig kår på 500 man. Likaså hafva många kommuner inlemnat liknande ansökningar, och många privatpersoner hafva erbjudit sig att på egen bekostnad utrusta 10 å 25 frivilliga. Åtskilliga franska tidningar påstå, att engelska kabinettet utöfrat stort inflytande på det preussiska. Man berättar från Paris, att kejsaren nyligen för lord Cowley uttalat, ,,att han endast med största motvilja skulle öppna ett fälttåg mot Tyskland; han önskade innerligen fredens upprätthällande, och Frankrike hade derföre äfven afstätt från hvarje territorialanspråk samt fordrade endast, att Preussen å sin sida uppgåfve en fästning, tillhvilken det, enligt Bismarcks egna yttranden, ieke mera har någon rätt; neutraliseringen beviljade kejsaren gerna, den må nu vara beroende på grundralen af Luxemburgs införlifvande med Belgien, eller på någon annan sjelfständighetsförklaring, eller genom att helt enkelt afträda landet till Nederländerna. Kejsaren säges hafva törmått engelske ambassadören att utverka, det hans regering i Berlin utöfvade en energisk pression till förmån för en fredlig lösning. Detta skedde, och lord Loftus — engelsk ambassadör i Berlin — har i nämnde riktning haft så stor framgång, att den till och med väckt uppmärksamhet i den preussiska hufvudstaden. Efter hvad för närvarande synes, hafra både Österrike och Ryssland äfven frigt talat förfreden. Kongressutsigterna synas således goda. Man föreställer sig sången af underhandlingarne vid kengressen sålunda, att till en början Frankrike afstode från hvarje anspråk att annektera Luxemburg och Preussen på sin rätt att besätta fistningen. De öfriga bestämmelserna skulle öfverlemnas åt den europeiska diplomatien.