Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1867, sida 2

dan om den stora promonadvägen ett icke mindre lifligt och ännu mera fantastiskt lif herrskar i det klara månskenet. Här ser man den danslystna ungdomen af de fattigare klasserna, iklädda de olika provinsernas pittoreska drägter, täfla med hvarandra i behag och prydlighet; den ljusa, praktfulla andalusiska drägten, den enkla galiciska, den valencianska med sina bjerta färger och bergsboarnes drägter från trakten af Burgos; — en omvexlande, munter skara, ett bländande hvimmel, den största glädje utan den minsta oordning eller råhet. Spanjoren dansar, och då han dansar, är han lycklig och nöjd. och huru enkla äro ej förberedelserna sör att samla en grupp dansande! Der under de höga, lummiga platanerna klingar en guitarr och accompagnerar en af dessa srärmiska, melankoliska spanska sänger, till hvilka muntert smattrande kastagnetter slå den rätta takten. Och efter denna enkla musik utföras på denna sidan olika nationaldanser, medan på andra sidan en talrik grupp af unga damer och kavaljerer med passion hängifva sig åt el danza gentil, och huru dansar ej spanjoren, men isynnerhet spanjorskan! Icke blott fötterna äro i den lifligaste rörelse, utan ifven ögon, läppar, barm, hjertan, — den jusvaste hängifvenhet ler i ögon, blommar på läppar och kinder. Och om äfven de dansande paren tyckas komma i en skenbar oreda, eger dock alltid en paus eller en vexling i takten rum i musiken, som ordnar de sammanblandade grupperna, eler hejdar dem under några sekunder. Detta är sommarqvällarnes lif i Sevilla, och om ni nu vilja tala om våren, om den underbara Maj, såsom en stegring af det