tit. Svensson skulle funnit sig belåten med erbjuden viss andel i det s. k. kommissions-arfvodet vid Jernvågen! Om han inskränkte sig till denna enkla förklaring, med uteslutande af motiveringar för egna och kontrapartens åtgöranden, hade ingenting varit att säga angående sjelfva saken. Nu återigen vill det synas, som förklaringen ej varit så alldeles frivillig, och belåtenheten ej. heller så särdeles tillfredsställande, då tit. Stensson bemödar sig att låta påskina, det han blifvit rubbad i sin förut hysta öfvertygelse om anspråkens rättmätighet, som fortfarande och oföränderligt er nes af allmänna opinionens okufliga röst härstädes. Och det blir således nästan oförklarligt, att it. Svensson, i, lindrigast sagdt, ursäktande ordalag sökt hemantla kontrapartens allt annat än lofvärda handlingssätt, hvilket sednare likväl icke kom aer att öfverlemnas åt glömskan, utan i sinom tid fullständigt skall belysas, efter närmare inhemtad kunskap om verkliga förhållandena parterna emellan. AUmn.—