Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1867, sida 2

Riksdagsbres. Stockholm den 28 April 1867. Debatterna rörande försvarsutskottets betänkande äro nu afslutade. Di hafva varit ganska långa, men icke sakna! ämnen till betraktelser. Utskottets förslag till grunder för en omgestaltning af vår! försvarsväsen har utgjort en kompromiss emellan olika meningar och har varit be häftadt med all den svaghet, som tillhör en dylik bemedling. Det har dock såson sådant utgjort ett nödvändigt utvecklings. moment och måste derefter bedömas. I) det är ju så med hvarje reform. Först uppstår en kritik af det gamla, dess fe uppdagas och man lär sig alltmer inse be horvet af en förändring. Det är reformens första stadium. Nu följer frågan: hur: skall förändringen ske? Hvad hafven i att sätta i stället för det gamla, som i viljen rifva ner? Nu framkomma olika reformförslager, hvilka i sin ordning kriticeras, till dess någon ny idå framträder kring hvilken reformvännerna kunna samla sig. Men ännu vill man från konservatismens sida ej lyssna dertill. Den nys iden är en ,,utopi, en ,,barnslighet, m. m. som vittnar om total brist på insigt i ämnet. Men behofvet af en förändring blir alltmer kännbart. Man börjar underhandla man finner nödigt att göra eftergifter från båda sidor, för att ej förlora allt och för att åtminstone vinna något. Så uppstår ett bemedlingsförslag, en kompromiss; och det är i detta stadium vår försvarsfråga nu befinner sig, ungerär motsvarande samma stadium som vår representationsreform i och med konung Oscars bemedlingsförslag Följden blir att det förkastas från båda sidor: från de ultrakonservative och från de radikale reformifrarne. Men dermed har ej saken fallit, om den också för tillfället går till hvila. När den åter uppstår, så sker det gemenligen med seger för den nya idten, som behöft denna kamp, denna födslosmärta, för att framstå i kraftig, konkret gestalt. Man bör alltså icke anse, att det arbete, som nu blifvit nedlagdt på vårt försvarsväsens ombildning, varit fruktlöst. Tvertom kan det anses hafva varit alldeles oundgängligt. Hade denna riksdag icke upptagit detta ämne, så hade regeringen saknat den ledning för ett nytt förslags uppgörande, hvilken nu vunnits genom frågans behandling i utskottet och i kamrarnes öfverläggningar. Det förslag regeringen kommit att uppgöra och framställa hade sålunda ganska visst fallit och frågan hade varit undanskjuten för längre tid ännu. Utskottet sammanträder åter om Tisdag, för att öfverlägga huruvida man tror sig kunna samla spillrorna af det sönderslitna första förslaget till något nytt, eller om man skall läta saken hviia i dess närvarande skick intill nästa riksdag. Ett positivt resultat är i alla händelser vunnet, nemligen att båda kamrarne uttalat sig för indragning till statsverket af alla militieboställen, för att ersättas genom kontanta löner till armåens befäl och underbefäl. Detta är en ganska stor oeh vigtig sak, som väl uppvägt all den möda, som varit på försvarsutskottets betänkande nedlagd. Här hafva rätt olika omdömen blitvit fällda öfver böndernas motstånd mot den föreslagna nya organisationen, men jag kan ej dela denna mening. De hafva haft rätt sjelfva saken, om också åtskilliga yttranden blifvit fällda, som bevittna en nog låg ståndpunkt i fråga om uppfattningen at den höga betydelsen utaf fiderneslandets försvar. Dessa yttranden hafva mången gång gjort ett ytterst oangenämt intryck; men det har varit svårt att bestrida, det icke kostnaderna för landets försvar böra rättas efter landets tillgångar. Och när man är förvissad derom, att ett verkligt starkt försvar kan vinnas, utan att landets välstånd uppoffras, så måste man vara så mycket mindre redobogen att bringa allt för stora offer åt ett system, som utgår från förutsättningen, att man här ej har rätt att tänka på några kostnader. I gårdagens plena hafva en mängd utskottsbetänkanden blifvit afgjorda, och har let dervid gått så underligt till, att ett så vigtigt betänkande som det angående skjutsskyldigheten blifvit af andra kammaren anset utan allidebatt, hvaremot ett annat, h ...ssssglAQA