Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1867, sida 3

huruvida Pettersson vore qvarboende i sin gamla bostad å Målhammars egor — afgaf Solberg den bekännelse, att han, som hade gammalt agg till Petterssons sedan sin tjenstetid, emedan de vid åtskilliga tillfällen skadat honom med sqvaller, den tid, han vid Målhammar innehaft tjenst, på qvällen inkommit till de gamla och anhållit om nattherberge. Ordvexlingen om dessa gamla förhållanden hade härvid uppstått, hvarvid S. med en i stugan befintlig knif högg Pettersson i bröstet, så att han stupade i sängen, och då hustrun sprang fram, rände knifven äfven i henne. S. var vid tillfället ensam och ej öfverlastad. Sedan de voro afiifvade, togos ullväfven och klockan, åtskilligt bröd och smör, mössan samt den blodiga skinnpungen med inneliggande 75 öre. S. aflägsnade sig nu, sedan han i en säck nedlagt det tagna, drog igen dörren, den han stängde med en hasp, lemnande de båda döda, liggande på stugugolfvet. S., af en stor och robust kroppskonstitution och som har ett vidrigt ansigtsuttryck, affördes efter förhöret till härvarande cellfängelse för att vid Öfver-Tjurbo häradsrätt ransakning undergå. Samhället har att tacka härvarande polis, högre och lägre, som, utom flera gånger förut, denna gång, utan snart sagdt ringaste ledning — utom ett tillfälligt ryktes — genom rådighet och rask handling, lyckats ertappa denne för det allmänna vådlige, usle brottsling. Genom flera sådane handlingar har denna stads polis tillvunnit sig den aktning och det förtroende, som genom ett allvarligt, men på samma gång humant, uppträdande säkrast både vinnes och bibehålles, men deremot alltid förloras genom kitslighet och brutalitet.