Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1867, sida 3

orgelnistbesattningen vid Domkyrkan. Denna fråga, som följes med allt lifligare intresse, säges hafva fått den för Domkyrkoförsamlingen oväntade vändning, att befattningen ej kommer att tillsättas genom val af församlingen i sin helhet, såsom alltid hittills varit förhållandet, utan genom kyrkorådet. Med all respekt för kyrkorådets erkända klokhet i pröfning och beslut, to ce dock detta val kunna utfalla mindre öfverensstämmande med denna tanke om detsamma, om det ej så mycket möjligt är söker få utredt hvad de djupa lederna af församlingsledamöterna tänka om de aflagda profven till ifrågavarande befattning och önska med afseende på den lediga platsens beklädande. Församlingen, minnesgod af sin hittills åtnjutna förmån att sjelf tillsätta sin orgelnist, vill ej heller lemna tillfället obegagnadt att yttra sig i denna för henne långt ifrån ovigtiga fråga. Men för att göra sin röst förnimbar lärer numera ingen annan väg stå henne öppen än den kyrkorådet sjelft för profvens kungörande gått, nemligen genom tidningarne. Insändaren af dessa rader, som haft tillfälle i ämnet samtala med till Domkyrkoförsamlingen hörande personer af nästan alla klasser, tror sig, sedan alla profven till meranämnde befattning nu blifvit fullgjorda, ingalunda gå grannlagenheten för nära, då han härmedelst gör respect. Kyrkorådet, för hvilket det allmänna tänkesättet i fråga ej kan vara likgiltigt uppmärksam på det faktum, att Palmsöndagens prof vunnit mästa anklang, och att den af sökanderne, som aflade detsamma (fröken Elfrida Andröe), i följd deraf tillvunnit sig lifliga sympathier, alla förenande sig i den önskan att få se henne fästad vid det tempel, der vi lärt känna hennes värde såsom orgelvirtuos. X. e-.xe Fe HL— — —