RIKSDAGEN. Försvarsutskottets betänkande. Första kammaren afslutade i Fredags eftermiddag behandlingen af försvarsutskottets betänkande. Den har bifallit utskottets förslag i hvad det rört värnepligtens utsträckning, förlängd öfningstid för beväringen, ungdomens vapenöfningar i skolorna och derefter intill beväringsåldern samt utvägar för beredande af tillgång på ökadt beräl. Andra kammaren har deremot äterremitterat förslagen såväl om värnepligtens som beväringsöfningarnes utsträckning, mot hvilka förslags antagande hufvudsakligen anförts det nära samband, hvari de stå med frågan om indelningsbördans lättande. Deremot har kammaren bifallit förslagen om ungdomens vapenöfningar och om sättet att bereda tillgång på ökadt befil. Interpellationer angående statsbristen. Vid slutet af Fredagens förmiddagsplenum i första kammaren ankom statsrådet Bredberg i första kammarens sessionssal, då grefve Henning Hamilton framställde en interpellation till finansministern. Denna var icke på förhand för kammaren anmäld, men hade blifvit enskildt meddelad t. f. finansministern, hvilken också genast besvarade densamma i ett skriftligt anförande. Gretve Ilamilton inledde sin interpellation med en beriikning öfver statsverkets samtliga inkomster och utgifter för innevarande och nästkommande år, hvilken beräkning slutade sig med en brist, som måste fyllas, uppgående inalles till 9,521,502 rår 86 öre, hvilken summa tal. ansåg borde betäckas dels genom allmänna bevillningen, dels genom ökande af särskilda bevillningar och dels slutligen genom lån. Tal. formulerade härefter sin interpellation sålunda: Huruvida t. f. finansministern godkände de beräkningar, som här blifvit framstälda öfver så väl den ordinarie som den extra stutsregleringen, eller om några för talaren obekanta förhållanden förefunnes, som kunde verka ändring deruti? samt Hvilket sätt att fylla den förevarande bristen från regeringens sida kunde befinnas det lämpligaste? Statsrådet Bredberg, som i sitt svar icke gjorde några väsendtliga anmärkningar mot grefve Hamiltons beräkningar, vidaro än att tullmedlen och bränvinstillverkningsafgiften ansågos vara för lågt beräknade, inskränkte sig hufvudsakligen till att åberopa de utvägar K. M:t i sin nåd. proposition vid riksdagens början angifvit, nemligen den allmänna bevillningen, vapenskatten, förhöjning af bränvinsskatten samt slutligen å kassa-artiklarne, och ansåg finansministern den förevarande bristen icke böra eller behöfva fyllas genom lån. På begäran af hr Wärn beslöts, att protokollet öfver den i ämnet förda