PÅ MIYCKCL Kort tid Utv)ecklat 818 LI eUU gemensamt tyskt nationalprogram, och det låter icke lingre förneka sig, att grefve Bismarcks politik derigenom fått ett starkt ryggstöd. I sjelfva Sydtyskland finnes väl en del motsträfviga elementer, men rörelsen till fördel för en skyndsam anslutning till det af Preussen styrda nordtyska förbundet har för närvarande öfvervigten. I Bayern hafva 113 medlemmar af andra kammaren (som inalles räknar 143) undertecknat en till furst Hohenlohe ställd adress, i hvilken regeringen uppmanas att biträda det nordtyska förbundet. I Baden förmenas regeringen redan genom speciella traktater fullständigt hafva slutit sig till Preussen, och Wärtemberg förmår icke intaga en isolerad ställning. Dessutom äro de tre nämnda staterna alla redan förut genom traktaterna af Augusti 1866 i händelse af krig bundna vid Preussen; deras upptagande i nordtyska förbundet kan således endast gälla som en tidsfråga. Det eftertryck, hvarmed Pismarck ständigt framhållit nödvändigheten af det nordtyska författningsförslagets snara antagande, och de antydningar, som han vid samma tillfälle gjorde om faror utifrån, få först sin rätta förklaring genom den nu inträdda politiska situationen. Likasom den växande nationella spänningen gent emot Frank-. rike bidragit att gifva förhandlingarna i nordtyska parlamentet en rask och summarisk afslutning, så har äfven författningens antagande i Berlin gifvit preussiska kabinettets ställning till Sydtyskland en långt större enkelbet och klarhet än förut. Visserligen underhandlar Preussen ännu med de tre sydtyska staterna, men deras suveränitet har redan lidit en väsendtlig inskränkning, och det upptagande i nordtyska förbundet, som de nu sjelfva begära, skall ställa dem i samma vasallförhållande till Preussen, som Sachsen och Mecklenburg. Från Minchen skrifves till ,, Augsb. allg. leit.: Från tillförlitlig källa försäkras, att traktaten om Bayerns anslutning till nordtyska förbundet nu blifvit ett faktum. Denna traktat skall i dessa dagar ratificeras och derefter offentliggöras i Bayerns officiella tidning. De vilkor, under hvilka Bayern uppnått anslutningen, betecknas i allmänhet som gynnsamma med undantag af två eller tre punkter, hvaribland bestämmelserna om saltmonopolet. Detta meddelande är visserligen dementeradt i nämnde officiella tidning, men torde detta oaktadt till det väsendtligaste vara riktigt, endast att regeringen icke ännu önskar traktaten oflentliggjord. Återstår sedan att törskaffa sig Österrikes samtycke, oftersom denna stat är medkontrahent vid Pragerfreden. Det ör af denna anledning, som bayerska regeringen, efter Bismarcks önskan, sändt en af sina diplomatiska agenter, grefve Taufkirchen, till Wien för att förhandla med Beust och tillika föreslå det från Tyskland uteslutna Österrike en allians med Preussen och de tyska sydstaterna. Från Minchen har berättats, att denna mission blifvit utan resultat, samt att Österrike på intet sätt skall uppgifva sin neutralitet innan dess intressen bjuda det. Äfven , Köln. Zeit. meddelar från Wien, att Beust difinitivt tillbakavisat det preussisk-bayerska alliansanbudet. ., Den bayerske ambassadören — så heter det i nämnde tidning — gjordes af Beust uppmärksam på, att den tyska nationalkänslan äfven i Österrike tagit en betydlig lyftning, samt att den kejserliga regeringen gerna skulle följa i samma riktning, men att den, detta oaktadt, i sina politiska åtgöranden icke kunde låta sig ledas af sympatier eller antipatier, utan uteslutande måste fästa afseende vid sina reela intressen och sin egen fördel. Ifall Österrike verkligen skulle sluta sig till Sydtyskland och Preussen under förestående krig, måste dess regering likväl först veta huruvida Preussen och sydstaterna voro villiga att upphäfva vissa inskränkningar, som blifvit Österrike pålagda i Pragerfreden, äfvensom huruvida sydstaterna efter kriget skulle träda i ett närmare förhållande till kejsarstaten o. s. v. Hitintills hade hvarken Preussen eller sydstaterna yttrat sig det ringaste häröfver, och till och med om slika löften blifvit gifna, måste Österrike fordra säkra och faktiska garantier. Vi hafva redan förut yttrat vår förmodan, att den säkra garanti, som Beust fordrar, troligtvis består i upprättandet af ett sydtyskt förbund under Österrikes ledning, motsvarande det nordtyska under Preusseus öfverhöghet, ett förslag, hvilket Preus-! sen väl knappast någonsin skall gå in på. l: IIAIIAEx. Den nye finansministern Ferrara lärer ( hafva svårt att reda sig, sedan han kommit till insigt af den svåra finansställningen. Han säges hafva lofvat konungen att bereda utvägar för att de nuvarande skatterna icke skola förhöjas och inga nya införas, men han är redan nu tvifvelsam om huru han skall kunna infria detta löfte. Äfven omtalar man betydliga meningsskiljaktigheter mellan Ratderdl och den nye utrikesministern. Den sistnämnde är visserligen beslägtad med den franska kejserliga familjen, men är icke. destomindre som gammal carbonaro och f. d. minister i romerska republiken långt mindre konservativ än Ratdegi. Campellos och Ratazzis slägtförbindelser med franske kejsaren gifva emellertid anledning F mr m —I—l——TD— —ZAAHTD — — t— MM —— — — —— —— —