endast skulle grunda sig på teorier, och att utskottets förslag skulle vara praktiskt utförbara. Häremot vilja vi för det första anmärka att samma teorier, som vi tillämpat i vårt organisationsförslag, ligga nära uteslutande till grund för å:ne af Europas armCer, den danska norska och schweiziska, af hvilka den förstnämnda med heder bestått profvet i trenne krig. Att utskottets förslag, sedan det blifvit ånyo genomsedt, grumdligen öfverarbetadt ochi många punkter modifieradt, kan blifva utförbart, vilja vi icke bestrida. I det skick utskottets betänkandenu befinnersig, kan det dock, såsom ett helt betraktadt, hvarken sägas vara teoretiskteller praktiskt. Ty för att vara det förra eller teoretiskt, måste deri finnas ett åtminstone skenbart förnuftigt sammanhang. Det är icke sammanhang i planen, att, sedan man vidt och bredt argumenterat för oundgängligheten af stamtrupper, låta den s. k. krigsreserven, åt hvilken man gifver den vigtiga uppgiften att genast upptaga striden med en i landet infallande siendes krigsvanda trupper, totalt sakna alla stamtrupper, ehuru denna reserv består af 7:e, S:e, ):e och 10:e äldersklasserna, af hvilka den första icke på 3:ne och den sista icke på 6 år öfrats 1 vapen. För att vara praktiskt, måste det vara stödt på vunna erfarenheter. Ingen makt i Europa har ännu vågat det rädliga experimentet, att bilda en armö af så olika elementer som vår s. k. stam och beväring och, hvad än betänkligare är, der de åtminstone för de svagare ansedda och derefter behandlade elementerna o dubbelt så starka som stammen. Det försöket är utskottet ensamt förbehållet.