dels ock att man var rädd för att ordet ,,indelt kunde innebära anspråk på bostad m. m., hvilka man ej var benägen godkänna. I första kammaren hade förslaget sina hufvudsakliga motståndare i frih. Bildt och grefve Henning Hamilton samt försvarare i utskottets ledamöter generalen af Klint, öfverstelöjtnanten Nisser och grefve Lagerberg. De båda momenterna blefvo här bifallna. Hrr Klints och Nissers anföranden omtalades med synnerligt beröm. Värre blef det i aftonens plenum. Här gällde det nemligen den kinkiga frågan om upphäfvandet af roteringen och rustningen, eller hvad man i allmänhet kallat yIndelningsverket , denna nära 200-åriga institution, ,Carl XI:s stora skapolse, m. m., som varit föremål för så många mer eller mindre poetiska utgjutelser. Det var momentet 3 i utskottets betänkande, hvari tillstyrkes: ,att ordinarie och extra ordinarie roteringen och rustningen för såväl landtsom sjöförsvaret i sin närvarande form skall upphöra för att ordnas efter följande grunder: Dessa grunder innefattas i 9 punkter, som nu blefvo i andra kammaren föremål för mycket lifliga anmärkningar, till hvilka uppslaget gafs af frih:e Läljencrantz, hvars åsigt syntes gå derpå ut, att det gamla indelningsverket skulle fortfara, blott med utjemmande af de svåraste orättvisorna. En mängd talare yttrade sig mot utskottet, företrädesvis beträffandet förslaget att soldaten skulle af kommunen erhålla bostad med kåltäppa samt att rotarne och rusthällen skulle, i det den nuvarande bördan aflyftades, derför erlägga en , rättvis och billig aflöning. Detta kunde allmogens representanter på intet vis godkänna, likasom å andra sidan en och annan representant för städerna röjde sin ovilja mot de nya bördor, som skulle drabba dem, som tillförene varit derifrån befriade, Utskottets ledamöter Sven Nilsson, v. Troil och Hedlund visade de skäl, hvarpå utskottet grundat sin mening, varnande såväl de ene som de andre för att spänna bågen alltför högt, derest man verkligen önskade en reform — men ingenting hjelpte. Ilela momentet, med alla dess 9 afdelningar, blef till utskottet återremitteradt. Detta skedde omkring kl. 10 på aftonen. Kort förut hade första kammaren, likaledes efter lifliga debatter, beslutat antaga en proposition af grefve Henning Ilamilton, som gick derpå ut, att regeringen skulle anmodas utreda ,,om och i hvad mån lättnad må ega rum i roteringsoch rustningsbesväret såsom ersättning för den visentliga utsträckning af värnepligten, som för ett ändamålsenligt ordnande af försvaret utan tvifvel torde blifva nödigt. Genom detta beslut har första kammaren, i sjelfva verket, afböjt förslaget om upphäfvande af roteringsoch rustningsbesväret. Detta vigtiga beslut sattades med den stora majoriteten af 74 röster! mot 9. På grund häraf förkastade samma kammare utskottets nästföljande förslag om tillsättande af länskomiter för närmare utredning af roteringens och rustningens aslystande, m. m., äfvensom ock förslagen rörande den indelte soldatens tjenstetid, m. m Undast 8:de momentet bifölls, hvari tillstyrktes att infanteriets stamregementen måtte så organiseras att de kunna utvidgas till fyra bataljoner. Andra kammaren återremitterade punkten rörande länskomitterna, och dermed slutades dagens förhandlingaromkring kl. 1, 12 på natten. Det är denna reformfrågas första utvecklingsstadium. Man må ej heller undra öfver, att saken icke går så lätt, då här i sjelfva verket är fråga om en reform, som är, såsom hr v. Troil riktigt anmärkte, den största näst representationsreformen, som stått på dagordningen efter 1809 års statsskick. Ännu återstå dock vigtiga momenter i utskottets betänkande, såsom hvad som rörer beväringen, landtstormen, m. m. Måtte våra representanter förstå att se dessa ämnen ur den höga synpunkt, som det höfvses dem, när det gäller en så högvigtig sak som betryggandet af ett älskadt fäderneslands sjelfständighet och frihet! I dag Thorsdag hafva under förmiddagen plena blifvit inställda, på det att åtskilliga utskott må få tid att fullfölja sina arbeten. De begynna dock åter kl. 6 å 7 i eftermiddag och komma väl att åter draga ut sent på natten. Underrättelsen om ett i går inträssadt dödsfall gjorde ett smärtsamt intryck. Ledamoten af förste kammaren, brukspatronen Sten Erland Hofsten, befanns vid bantågets ankomst hit i går afton sitta löd i den kupb, der han var ensam passagerare. Ilan hade under resan träffats af ett slaganfall. Aktad och älskad af många vänner, genom sitt tillgängliga och humana väsen, var den aflidne tillika en nitisk kommunalman, duglig ekonom och förträfflig samiljefader. Öm budskapet sändes bittert här, så skall det kännas innu långt bittraro i den ort och i det nem, hvarest den aflidne egde sin närnaste verksamhetseser. Göteborg den 27 April. Försvarsfrågan. Vår kollega G.-P:n åter förljuda sin tillfredsställelse med hr