Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1867, sida 3

— En fiffig industri. Bland de 3 å 4 till rådhusrätten i förrgår instämda mål, rörande begärd hjelp till barnauppfostran, förekom ett, som, genom de omständigheter, hvarunder detsamma väckts, förtjenar att omnämnas. En mamsell X., numera tillhörande den klass bland fruntimren, som genom sina göromål med företrädesrätt kan kallas ,,Förlossningens representanter, hade nemligen uttagit stämning å en af sina fordna intimare inklinationer hr X. — äfvenledes tillhörande en klass af förlossare, ehuru i annan mening, och numera en aktad både kommunalman och samiljtader — med yrkande att erhålla bidrag till nppfostrandet af ett för 13 år sedan af käranden framfödt raskt och välskapadt gossebarn, som i dopet undfått ett mycket ståtligt namn. Vid målets påropande instälde sig käranden personligen, men svaranden genom ombud. På af ordföranden framstäld fråga när barnet föddes, följde ett vidlyftigt svar, hvaraf dock det hufvudsakliga innehållet var, att gossen, ,,den söte och rare pojken, som är så lik sin pappa som ett bär, föddes den 11 Januari 1855. Härvid gjordes den anmärkningen af ordföranden, att stämningen åter innehöll en helt annan uppgift både på födelsedag och år, och begärdes förklaring häröfrer. SN jag den 11 Januari — afbröt mamsell X. — ,Jag ber så mycket om ursäkt för att jag här står och pratar i vädret, men jag blef så konfunderad, så! ,Nej gossen föddes den 16 Februari, — nej den 11 Augusti var det, det var sannt, — nej hvad säger jag den 13 var det, — nej den 12 — nej! usch! — Den 13 Augusti? Jaha, si det kan hela presterskapet intyga att det står i böckerna att gossen föddes den 13 Augusti 1854, — och hvad han är lik sin pappa sein, — samma äsa, — ja ackurat densamma .... — Svarandens ombud fick nu ändtligen ordet och bestred faderskapet samt framlemnade en skriftlig förbindelse, utgifven för en del år sedan af käranden, hvari hon förbundit sig att, mot en kontant summa, förstås! ej vidare göra några anspråk, hvarken på det påstådda faderskapet eller någon barnauppfostringshjelp från hr X:s sida; han framvisade derjemte ett af mamsell X. några år sednare utgifvet ytterligare bekräftande af denna förbindelse. Käranden, hvilken ej kunde neka till att ha undertecknat dessa begge förbindelser, förklarade dock att de ej betydde något, då hon blifvit lockad, visserligen med klingande medel, att underteckna, och nu ville hon för resten blott hafva mera penningar; fick hon sådane skulle hon gerna erkänna deras värde. Svarandens ombud framställde derefter en fråga som för en stund, men blott för en stund, bragte mamsellen ur koncepterna. Ilan begärde nemligen att få upplysning, om icke käranden äfven från andra personer erhölle uppfostringshjelp för samma barn som nu är i fråga. Ombudet trodde sig veta att så vore förhållandet på åtminstone tvenne håll och hos personer, uppsökta bland de fordne beundrarne och företrädesvis sådane bland dem, som äro både gifta och förmögna, hvilka för husfredens skull hellre betala några riksdaler, än utsätta sig för obehaget att ingå i svaromål rörande det oförsynt påbördade faderskapet. På detta spörjsmål afgaf mamsell X. ett svar, som innehöll åtskilligt smått och godt, och hvaribland ord förekommo, som, då tid och rum tages i betraktande, ljödo pikanta nog, då de, som nu var fallet, utsades af en medlem af det ,,täcka könet. Hufvudsumman var, att mamsell X. kunde med flera vittnen styrka det endast hr X. var den sannskyedige fadren, och tillika att , med hela verlden och lite till bevisa att gossen — ,,den rare pojken var så obegripligt lik sin pappa, att det var riktigt förunderligt. Hon begärde fördenskull att målet skulle uppskjutas till annan dag för att inkalla 3 å 4 personer, hvilka skulle bevittna förhållanden — som — i vanliga fall eger rum utan några vittnen. — Målet uppsköts till annan dag.