Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1867, sida 3

2———— Bön till allmänheten. I Mariestads Veckoblad läses: Våren kommer, fogeln qvittrar, skogen löfvas solen ler var den utmärkte skaldens skildring a denna årstid, och som vi se ingick fogelqvittre såsom första akten af det herrliga dramat. IIVilken lyssnar också ej efter ett halft års graflik tystnad med förtjusning till dessa toner, som bebåda naturens uppvaknande ur den långa dvalan Men huru mottagas dessa oskyldige budbärare hvilka efter sin vandring, under hvilken de vari utsatta för roflystnad af alla slag, återvända till sin efterlängtade födelsebygd! Den första lärkans drill var ej för: längesedan signalen till allmänt mord på den fjädrade skaran. Alla gevär putsades och alla dagdrifvare skulle ut för att med hedersskott helsa hvar och en, som vågade klyfva näbb. Detta raseri är väl något hejdadt hvad det matnyttiga villebrådet beträffar, men på det mindre, på sångfoglar och dylika har man tänkt alldeles intet, och dock äro dessa i naturens stora hushållning af lika mycken vigt genom utrotande af en mängd skadliga insekter, hvilka ofta tillintetgöra frukterna af odlarens flit, aflöfva våra träd och genom sin ohejdade förökelse åstadkomma verkningar, hvilka den flygtige betraktaren knappast anar, utom det att deras sång lifvar våra lundar, skogar och fält. — Det är oftast okynnet, råheten och mordlystnaden, någon gång begäret att visa ett vackert skott och i de sällsyntaste fallen det vetenskapliga intresset, som ligga till grund för dessa föga hedrande mandater. Lägger man härtill ett ännu värre, som till och med varit belönadt med kontant uppmuntran, insamlingen af ägg, en samling af värde endast för den utbildade Ornithologen, och som för de alldrafleste kunde ersättas med en hop målade kulor; så inses lätt att man på allt sätt bör lägga hinder i vägen för och afstyra denna bedröfliga och skamliga hemsö kelse bland luftens lätta skaror. Också ser man i Tyskland på flera ställen, isynnerhet vid städerna, vitesförbud uppslagna för allt ofredande af feglar och deras bon, och ser insändaren ingenting som hindrar våra myndigheter ifrån att utfärda dylika förbud, liksom den enskilde har fullt anspråk på att slippa detta klattrande och skjutande på sitt område. et är ins:ns mening med dessa rader att hos jägareförbundets medlemmar, hos skarpskyttar och hvarje förståndig samhällsmedlem i allmänhet väcka intresse för denna sak och bedja att de hvar och en i sin stad tillhålla isynnerhet ungdomen att afhålla sig från en så ovärdig förstörelse, så att vårt land ej må beskyllas för samma barbari, som en tysk naturforskare skildrar i en artikel med öfverskrift: ,,Foglarnas förödelse och minskning, och ur hvilken följande må anföras : Menniskan, den egennyttigaste varelsen på jorden, är med all flit betänkt derpå att med eldgevär, lockfoglar och alla slags fint upptänkta nät, snaror och giller förminska och utrota icke blott de jagtbara större foglarna, hvilka i allmänhet tjena som föda, utan till och med de minsta, nyttigaste, oskyldigaste och täckaste luftens sångare. Så äro Dronten och andra närslägtade springfoglar redan försvunna från jorden, så äro Kivi och andra tungrörliga foglar nära sin undergång, så blifva många foglar redan är efter år sällsyntare. Morkullan var förr i många trakter af Tyskland så talrik, att den som hade fällt 100 stycken kallades Snäppkonung; nu skjutas på de flesta orter af alla jägare tillsamman knappast 100. Genom den otyglade ungdomen och genom mången sysslolös äggsamlare förstöras många af våra små sångsoglars nästen, hvilka dessutom till följe af landets fortskridande odling, häckars och buskars bortrödjande icke erbjudes någon lämplig plats At de många tusen sträcksoglarna återvänder alltid blott en ringa del. Minsta antalet dukar under för resans ansträngningar, flera för roffoglarna, men de flesta för menniskornas jagtlystnad, hvilken hufvudsakligen i Italien har urartat till ett formligt raseri. Icke blott snäppor, vaktlar, trastar, dufvor och andra jagtbara foglar fångas, utan svalor, trädgårdssångare, näktergalar — ja de små sångarne af alla slag förföljas under deras genomtåg i detta dödsbringande citronernas land, såsom Eschndi uttrycker sig, utan åtskillnad af barn, män, handlande, handtrerkare, prester och adelsmän. Vid Lago-Maggiore fångas årligen vid pass 6000 sångfoglar, men vid Bergamo, Verona och Brescia ända till millioner, och detta varelser, hvilka för sin sköna sång och sin stora nytta borde på allt sätt skonas. Derföre är också Italien — musikens och sångens land — så fattigt på sångfoglar. Tillochmed i kantonen Tessin har den italienska mordlusten redan tagit så öfverhand, att de annorstädes så allmänna sparfvarne der blifvit ällsynta. — Så långt författaren! Man nästan vämjes vid ett slägte, som icke blott är Homo homini lupus, utan bidrager på allt sätt att förstöra det sköna Gud skapat i stället för att bibebålla och förkofra det. —d— —L— ———————