Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1867, sida 2

då knifven för andra och tredje gången genomborrade hans bröst. Uppe i boningshuset upprycktes ett fönster, men den halfdruct kne Cholon, som på sitt ofters röst nu igenkände sin medbrottsling, hörde det ej. Redan det första skriket hade framträngt till Rafaels öron; -— han måste taga ;eda på hvad som föregick, och i det han med den ena handen sattade lanternan och med den andra revolvern, ropade han: — Släpp ut hundarne! samt rusade utför trappan. — Caracho, stammade emellertid Pedro för sig sjelf, och knifven föll ur hans darrande hand, — sennor, för Guds skull — — Då gåfvo hundarne skall, och förskräckt sprang cholon upp från sitt offer; — hans hand famlade efter den tappade knifven, men — det var för sent. Hundarne följde redan de friska, varma spåren efter Pertena, och de hörde ljudet af rasslande qvistar. — Grip tag, hu, grip tag! ropade Rafael, och med ett högt tjut störtade de framåt. — IIUu, pil! ropade nu Bertrands röst, och hundarne uppgåfvo ctt hemskt tjut, då de påträffade det blodiga liket; men tätt framför dem hördes prasslet af en flyende menniska. — Grip tag! ropade Rafael åter till dem, och med några språng voro de inne bland buskarne, medan kort derefter ett menniskoskri förrådde att de hade upphunnit och kullkastat den flyende. — O, sennor, en död! ropade chologossen förskräckt, då han vid lanternans sladdrande sken varseblef den mördade på marken; men Rafael sprang fram till hundarne, ty han visste att han ej borde dröja,