sina band, till dess han slutligen genom blodsförlusten förlorade medvetandet. Ärbetarne hade emellertid blifvit tillkallade och måste upptaga den sanslöse missdådarens kropp och bära honom bort till gobernadoren. Der låg ännu, som Rafael visste, en afdelning gensdarmer, hvilka skulle gripa just denne cholo, om han åter visade sig i trakten, och både Rafael samt Bertrand följde med för att lemna närmare uppgifter. Sålunda nalkades morgonen, innan de återvände till haciendan, och Rafael ville nu gå till hvila här i sitt hus; men det tillät ej den gamle Bertrand. Han hade, efter hvad han nu öppet erkände, utstått tillräcklig oro för Rafael under denna natt; nu ville han åtminstone se honom i säkerhet, så att Juanita äfven kunde få njuta ett par timmars lugn. Rafael kunde ej längre vägra att tillbringa återstoden af natten i Bertrands hus. (Forts.)