(det löpande ärets icke konsoliderade deficit anslås till 500 millioner) kyrkocgendomarnes realisation, vidtagandet af många besparingar och förbättringen af skattelagarna ändå icke är tillräckligt. I afseende på kyrkans tillhörigheter vill han undertryckandet af alla öfverflödiga kyrkliga stiftelser, och detta helt rätt och slätt genom ett regeringsdekret, men han betviflar, att man kan härigenom åstadkomma mer, än den summa af 500 millioner, som motsvarar det icke konsoliderade deficit. Men huru skall nu det årliga desicit af 240 å 250 millioner anskaffas? Framförallt genom de mest omfattande besparingar. Så ryggar icke Sella tillbaka för att — efter Förenta Staternas exempel — förorda försäljningen utaf hälften af flottan. Så will han äfven, att armåen högst betydligt skall redueeras, och detta till och med ifall Italien skulle vara utsatt för faran att öfverraskas at ett krig. Men alla dessa besparingar förslå icke; de årliga besparingarne häraf kunna icke uppdrifvas till högre än 60 millioner. Förutsatt att vissa oundgängliga reformer i skatteväsendet äfvenledes skulle inbringa 40 å 60 millioner, så återstode likväl ännu alltid af det årliga deficit 130 å 150 millioner. Det är ovilkorligen nödvändigt att genom nya pålagor reducera detta deficit till 50 å 60 millioner. Sella slutade sitt tal med en i sanning vältalig varning för bankrutt. AMERIKA. Enligt underrättelser från Mexiko till den 4 dennes synes ställningen derstädes då hafva varit nära nog densamma som förut. Hufvudstaden, Queretaro, Puebla och Vera-Cruz, de sista tillflyktsorterna för de kejserliga, blockeras ännu alltjemt af de republikanska trupperna. Franska armens aftåg har på ett egendomligt sätt förenklat svårigheterna för kejsar Maximilian, i det han ställdes mera gent emot sina motståndare. Det klerikalt-imperalistiska partiet, eller rättare sagdt den sista återstoden deraf, är Maximilians enda resurs, och enär detta parti har många anförare och få soldater, så består den kejserliga armåen nu endast af några österrikiska frivilliga och af de mexikaner, som i hufvudstaden och i Queretaro blifvit pressade till krigstjenst. Maximilian befinner sig i samma ställning, som de klerikala år 1560, men dessutom har han emot sig de spanska amerikanarnes naturliga antipati mot utländningar. De organiserade republikanska trupperna äro fördelade på följande sätt: 1. General Escohedos armå, med kontingenterna från norden under general Trerino, från midtelstaterna under general Regules och från vestern under general Corona, tillsammans en effektiv styrka af 30,000 man. Två tredjedelar at dessa trapper blockera Queretaro, under det en del af Regules trupper håller Michoacan besatt och tillsammans med en del miliser och sydarmåen operera mot hufvadstaden. 2. Ostarmeen, general Porfirio Diaz, som opererar mot Vera-Cruz och uppskattas till 12 å 15,000 man. 3. Sydarmeen, general Juan-Alvarez, består af 7 å 8,000 man. Garnisonerna i Orizaba, Tehuacan, San Luis de Potosi, m. fl. och guerillorna utgöra en effektiv styrka af 15 å 16,000 man. Mot alla dessa trupper kan kejsar Maximilian endast uppställa omkring 15,000 man, och hans undergång är således icke blott en tidsfråga, utan en enkel räknefråga.