Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1867, sida 1

underrisningsrvisendet ett af de första rumå men. Åtskilliga motioner voro också vid denna riksdag i detta ämne väckta, hvilka motioner hade bordt behandlas samfäldt af ett enda utskott. Det var iäfven, vid riksdagens början, enskildt öfverenskommet mellan åtskilliga motionärer på detta område, att man skulle söka åstadkomma ett serskildt utskott (sammansatt af ledamöter från båda kamrarne) för detta ändamål;z men denna afsigt gick ej i verkställighet. Dels visade sig hos en och anj nan framstående ledamot af statsutskottet synnerlig obenägenhet för tillsättande af serskildt utskott, som kunnat komma att Höfvertaga ärender, hvilka eljest bordt behandlas at statsutskottet, dels var den nya formen ännu ej rätt klar för kamrarne. Så inträffade det, att motionerna rörande undervisningsväsendet blifvit behandlade af icke mindre än fem olika utÅskott, nemligen af statsutskottet, af lagsutskottet, af ett serskildt utskott samt af ett tillfälligt utskott af första och ett af andra kammaren. Det serskilta utskottet, hvaruti landshöfdingen grefve Ehrensvärd varit ordföransde, blef i en hastig vändning antaget med anledning af en motion af hr Meijerberg, hvilken gått ut derpå, dels att landstingen skulle ega ett större vitsord i fråga om ordnandet af folkskoleinspektionerna inom länen, med serskilt hänsyn till inÅspektörernas uppdrag att dana lärare för Åsmåskolorna; dels att vid de nu existeransde seminarierna tillfälle måtte beredas åt blifvande lärare och lärarinnor vid småskolorna att inhemta de kunskaper, som tillhöra deras kall, dels ock, att några förändringar måtte göras i de nu för dessa seminarier gällande bestämmelser, så att ett större rum der måtte lemuas för dels de praktiska öfningarne, dels åt sådana läroämnen, som egde ett större praktiskt värde för yrken och näringar. Utskottet hade tillfullo uppskattat motionens syfte, men hade dock tillstyrkt bitall endast till vissa momenter af densamma, hvaribland det: att landstingen borde I göras uppmärksamma på nödvändigheten latt bereda tillfälle till bildande af lärare och lärarinnor för småskolor; samt att riksdagen skulle tillK. M:s förfogande ställa 20,000 rdr, att användas till uppmuntran åt skickliga skollärare eller lärarinnor inom orterna, hvilka åtaga sig att undervisa småskollärare eller lärarinnor. — Hr G. Ekman hade reserverat sig häremot i det syfte att anslaget skulle blifva blott 10,000 rdr och lemnas under uttrycklig förklaring från riksdagens sida,att omsorgen om småskollärares bildande hufvudsakligen bör tillhöra den mindre kommunen och landstingen. Detta utskottets betänkande förekom till behandling inom andra kammaren sistl. Onsdags aften. I den långa debatten deltogo motionären, kyrkoherden Otterström, frih. Fock, lektor Bergman, d:r Gumeclius, m. fl., hvarefter utskottets ofvannämnde hemställan blef af kammaren förkastad. Första kammaren har antagit hr Ekmans reservation. De föreslagna förändringarne i reglementet för seminarierna hafva ej ledt till någon direkt påföljd, men man bör hoppas, att sedan uppmärksamheten blifvit väckt å de af motionären i undfallande ordalag antydda missförhållanden, så skall chefen för ecklesiastik-departementet ej dröja att afhjelpa dem. Så egnas i dessa seminarier, under de två första åren, ej mindre än sex timmar i veckan åt kristendomskunskapen, utom hemläsning samt bön-och andaktsstunder, hvarigenom naturligtvis tiden undanryckes sådana kunskapsämnen, som ega stor betydelse för det praktiska lifvet, såsom naturkunnighet m. m. Bokföring finnes ej ens nämnd bland läroämnena. Dertill kommer, att denna s. k. kristendomskunskap bedrifves på det ensidiga vis, hvarom ett par uppsatser i Aftonbladet lemnat upplysningar, som väckt stor förväning. Så måste dessa blifvande lärare vid ett och annat seminarium läsa utantill ett stort antal psalmer; så skola de skrifva massor af diktamina, hvaribland förekomma samlade bibelspräk rörande t. ex. barnauppfostran, såsom att ,,ej spara riset m. m., som ej rätt öfverensstämmer med vår tids föreställningssätt. Man vill i såväl detta som åtskilligt annat spåra sympatier inom vårt ecklesiastik-departement för den pietistiska verldsåskådningen, hvilken i bibeln — såväl gamla som nya testamentet — ser summan af all mensklig kultur, sökande alltså deri äfven normen för all tids praktiska bildning. Det är, såsom hvar man finner, en alldeles ohållbar ständpunkt, som följdriktigt leder till ett förnekande af den menskliga odlingens och särskildt vetenskapens utveckling under de årtusenden, som förflutit efter det Moses stiftade lag för det lilla folket i Jordans dalgång. Det blir ock ett stort misstag att egna så mycken tid åt detta folks sago-historia, med dess blandning af vackra och mycket orena berättelser, att man ej får någon mera tid öfrig åt sitt eget folks historia. Att införa en sådan uppfattning i de seminarier, som skola bilda lärare tör svenska folkets barn, är alltså att befästa de falska föreställningssätten och