Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 april 1867, sida 2

bofvar ofta använda, för att utkräfva hämd; men han visste äfven att de i allmänhet äro sega samt hysa en stor fruktan för skjutvapen. Dertill kom att han verkligen ej visste något annat passande nattqvarter i grannskapet, och då de nu inträdde på haciendans inre gård, gingo de hastigt fram till boningshuset, utanför hvilket det såg temmeligen vildt ut. Ett antal arrieros voro just sysselsatta att lasta en mulåsna; åtta andra stodo redan lastade, och man kunde lätt se att karlarne hade gjort sitt yttersta, för att blifva i ordning så fort som möjligt. De måtte hafva erhållit stränga befallningar från högre ort. Förvaltaren stod midt ibland dem, och då han varseblef de båda männen, antog hans ansigte ett allting utom vänligt uttryck; men han helsade åtminstone höfligt och gaf derefter arrieros befallning att genast bryta upp till Lima samt att ännu en gång uppmana de redan: beställda karlarne att inträffa på haciendan så tidigt som möjligt den följande morgonen. — Nå, Zaca, hur långt har ni in uar sade Bertrand till förvaltaren; — ni h stökat undan, ser jag. — I morgon bitti, svarade karlen butdtrt, — så snart mulåsnorna komma, blir det sista bortfördt. Klockan tio kan allt vara borta, och sennorn kan taga hacienlan i besittning. — Det kan inträffa förr, companero, sade Rafael, — ty jag har god lust att sofva här redan i natt. — Derom har jag inte några order, sade laca tvärt, — en natt mer eller mindre sör väl ingentin Sens: (orts.)