Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 april 1867, sida 2

och se hur der ser ut. Men om du ret öfver till Santos! — det är knappt ti minuters väg. Der får du säkert logis. — Låt oss före mörkret se oss om der borta, ropade Rafael, som längtade at åter taga sitt fordna hem i besittning, — sedermera kunna vi ju göra hvad vi finns för godt. — Välan, sade Bertrand och vände sig om, — men kom då genast. — Vi ärd snart tillbaka, Juanita! — Och i det bar fattade Rafaels arm, gick han med honor utåt vägen. Men här fortfor han: — Hör på, min gosse, i flickans närvaro ville jag inte säga det, ty hon hade då ängslat sig till döds, men — jag anser att du heldre bör söka dig ett annat nattqvarter än derborta; så länge åtminstone som den för dömde cholon, förvaltaren, ännu finns qvar der. Vi veta ännu inte hvem som afsköt det der skottet genom vårt fönster, och att karlen hatar dig af hela sin gemena själ, det inser du väl sjelf! — Men hvad kan han väl göra? skäm tade Rafael, — om jag sofver der i första våningen och riglar min dörr, så vore den fege karlen den siste, som vågade ett anfall, i synnerhet då jag har mina båda revolver med mig. Dessutom är jag temneligen förvissad, att den herrn, som då försökte ett anfall på mitt lif, sitter nu pakom lås och rigel, eller har begifvit sig 0å flykten för att rädda sitt eget skinn. fill och Pascuas värdige ättling hafva de agat härifrån eller kanske redan gripit. ej, låt oss taga qvarteret i ögonsigte, ch frukta ej någon fara för mig. Bertrand var endast till hälften öfverygad, ty han hade vistats tillräckligt länge Peru för att veta hvilka medel dylika