Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1867, sida 3

Så lagren antyda, mindre upphöjdt samt floderna an at senligare än nu. Stora jättedäggdjur (Megathe o I rium, Mylodon, Flephas Primi genius) här och Nord-Asien antyda ock detta; och det kan inga å-sjanda betviflas, att ju alla dessa temperaturvex åingar voro liktidiga utöfver hela den norra he ca mispheren. Sålunda kunde i de varma tiderymde I) före och efter isperioden växter, som tillhörde der Ni tempererade zonen, utbreda sig på v Belrings-sundet samt Alentiska och Kuriliska öar na från det ena fastlandet till det andra. Vi set g, sex. Salisburia callantifolia, ett bekant chin japanskt barrträd, i de antiglaciala la; Amerika, liksom det amerikanska Taxodium ide Nföstra Europa. Ilvarföre flertalet af de gemensamma arterna förekommer på den östra sidan af Åmerika, der de hållit stånd, medan der öfver det nu y I bredare och högre landet uppstod en märkbart lägre temperatur, sammanhänger otvifvelaktigt med isothermernas allmänna rigtning, hvarigenom på o0vestsidan samma växtarter ej kunde hafva fortlefvat under samma breddgrad. En invändning mot antagandet af växternas somdaning och utveckling till nya former plägar framställas i det kända factum, att afkildningarna af växter och djur på monumenterna från menniskoslägtets tidigaste historia noga motsvara -Jännu lefrande naturföremål, och att de äldsta växtqvarlefvor från den nuvarande jordperioden ej visa någon olikhet med den nuvarande. Ett sådant bidrag till vår forntids-flora har Unger lemnat genom sina undersökningar af några växtlenningar, funna i ett par tegelstenar från en af Egyptens pyramider. Då man företager resan på Nilen uppåt från Cairo, får man snart på venstra flodstranden i sigte pyramidgruppen vid Dashur, hvaraf en är Li byggd af sten och ännu temligen väl bibehållen, den andra längesedan hopfallen till en oformlig masgatäckt af öknens sand. Denna pyramid byggdes af tegelsten under Sesorches den 2:dres tid, 3359 år f. Chr., och det är från denna Unger serhällit några prof, hvilka, sabricerade af Nilslamm och blandade med hackelse och halm, der(Jjemte innehålla åtskilliga andra organiska åvarslefvor, som lemna oss några otvetydiga underrättelser om Nil-dalens växter för nära 5,300 år tillbaka. De här funna växterna voro 5 ? rt 5 odlade till födoämnen, 7 medföljande åkerogräs och 4 andra i vildt tillstånd förekommande. Af sädesväxterna märkas det sex-radiga kornet, ett slags hvete, ärter och lin samt den s. k. Teff eller Poa abyssinica. De 2:ne förstnämnda, kornet och hvetet, utgjorde trifrelsutan då för tiden Nildalens förnämsta Cereaher, och de äro alldeles lika dem, vom man förut anträffat bland qvarlemningar efter de på pålar byggande ur-invånarne i Schweiz. Linet odlades uppenbart till föda, ej spånad, likassem ännu i trakterna mera er ut, och Teffen i utgör ännu i dag den vigtigasta kulturväxten i Abyssinien och var okänd för de gamla Greker och Romare. Då det derjemte är att antaga, att här samtidigt odlades flera andra näringsväxter, såsom löksorter, rotirukter m. fl., så ser man häraf, att redan för så lång tid sedan Egypten hade en hög grad af odling. De åkerogräs, som funnos inneslutna i halmen, äro dels sådana, som ännu anträffas härstädes och i hela Medelhafstrakten, dels sådana, som hafva en vidst äcktare utbredning; och då det synes vara sannolikt, att 4 dessa ogräs slutit sig till näringsväxterna och med dem anträdt pandringarna till de platser, der de S 1 odlades att fylla menniskors behof, så har man i, det lättare kända ursprunget till dessa soljoslagare några ej alldeles ovigtiga antydningar till kännedomen om våra kulturväxters hemland. Del s visa nemligen oförtydbart på ett måttligt varmt; klimat, hvarest ock enligt all sannolikhet sädesslagen haft sitt ursprung, och det företrädesvis , på mellersta Ost-Asien, Kankasus-landerna, Persien f och Mindre Asien, från hvilket centrum deras i spridning obehiadradt kunde ske i alla rigtnin-i3 gar. De vilda växterna, som bredvid de ofvanj ämnda anträffades 1 teglen, äro ock sådana, som 1 ännu i dag förekomma i Egypten, angränsande delar af Afrika, eller ega en ännu större utbrede ning. afven de förete, enligt Ungers uppgift, ösa afvikelser från de former, som samma arter i ännu hos oss hafva. Tyvärr har det ej befunnits 8 möjligt att bringa dessa till groning; likasom det bekanta Mumiehvetet, hvarom man osannfärdigt 3 haft att förmäla, att dess ur sarkofagerna upp-r hemtade korn ännu efter 6,000 är bibehålla sin!g groningskraft, sönderföll dessas innehåll snart, och 1 man har nu således intet medel att se hvad af!q dem skulle frambragts. Om dessa qvarlefyor från vår jerdperiods äldre dagar också icke kunna 8 lemna något stöd mot den åsigten, att naturkropparna på jordens yta kunna förändras — ty huru stor del äro väl 6,000 år af tiden för den lefvande skapelsens utvecklingshistoria? — så äro de deck fragmenter af ett blad ur ett af kulturhistoriens rigtigaste kapitel, hvars andemening nog kommande forskningar skola närmare tyda. Men jemte dessa undersökningar om växtverldens historia ech utveekling under försvunna tidehvarf sysselsätter den botaniska vetens pen numera företrädesvis med att utreda de läg växternas uppkomst, och dessa båda rigtningar kunna sägas vara dess mest karakteriserande nu för tiden. Sedan Pasteur genom ådagaläggandet Af snart sagdt allestädes närvarande grundämnen d Lill små lefvande organismer alldeles brutit stafren ver sjelfalstringens hypothes, och en mängd anIra forskare tydliggjort huru dessa oansenliga vä-Se sen, som vi kalla parasitsvampar, i vexlande for-m mer bilda sin lefnadshistoria, har ej allenast vetenskapen, utan äfven många af menniskans prakka områden af dessa upptäckter blifvit belysta. den tillåter ej mera än att blott antyda ett och imnat moment, det stilla men helt visst högst beydelsefulla arbete, som häruti försi år; så har Ieirich visat, att en mikroskopisk svamp i sockerrafsinaderierna orsakar en då g produkt. Pasteur och många fransyska forskare hafva utredt i vinjäsningens beroende af svampbildning. Båöcamp visat huru uti mineralkällor små organismer, Miozyma, agera såsom ferment, Karsten fortsatt hj sina undersökningar om potatesoch rofsjukan. m De Bary sina om gräbrostens samband med rost på andra växter, Oersted om penselrostens historia och förhärjningar, Willkomn och Karsten anställt omfattande och vigtiga iakttagelser öfver sur-rötan h ios våra barrträd samt öfver den sjukdom, som re ingriper och dödar deras barr, Ernst Hallier säst som resultat af sina forskningar öfver dessa svampnalle ildningars uppkomst utgifvit ett arbete öfver det sa. nflytande de ega såsom orsak till eller följeslakare åt många af menniskornas så hudsom in-m Ifssjukdomar, ett ämne, till hvars utredande äfh: n Pick, Ripping m. fl. lemnat högst vigtiga bilrag, samt slutligen Luders granskat Bacteriernas issfenomener, samt SuUringar utredt cellbildningen 108 Sarcina. Lyckas det att genom dessa öch m lylika arbeten och upptäckter lära känna de lagar, om betinga de lägre växternas ursprung och åts-e tveckling, och kan det till alla sina följder adaaläggas, att cell-elementer ätven utom cellen gö unna sjelsständigt fortbilda sig, visserligen har etenskapen då i hög grad närmat oss mot lösingen af den stora frågan, hvilken, såsom förut b! är af mig antyddes, i alla tider sysselsatt men-Jrä iskans forskningsbegär, den stora frågan: om det sl efvandes ursprung. —— Inom vårt land har under den förflutna sommaen en botanisk märkvärdighet varit att beundra, al om här mera sällan erbjudes växtälskaren att ge kåda. På det sköna Säfstaholm har nemligen en : k hundraårig Alob Agave americana, skjutit I:s;