gium tillkänmagifver, att, enligt ingängn osliciella underrättelser, kolerasjukdome upphört i (iateshead, Sunderland, Goole Memel och Riga. AA — Kn UTRIKES. TYSKLAND. I nordtyska parlamentets möte den t dennes meddelade presidenten Simson, at det från wirtembergska folkförsamlingar inkommit nio beslut angående den luxemburgska frågan, med anmodan att de skulle uppläsas i parlamentet. Detta skedde äfven. Derefter inlemnade de tre medlemmarne från Öfver-Hessen följande frågor: Ställa sig några hinder i vägen för hela storhertigdömet Hessen Darmstadts inträde i nordtyska förbundet? Och — i fall så är — äro dessa hinder af ständig eller öfvergående natur? Gresve Bismarck förklarade sig genast vara beredd att besvara dessa frågor, och sedan en af interpellanterna motiverat dem, svarade han följande: ,Jag skulle endast anse mig berättigad att fullständigt besvara dessa frågor, om de blifvit framställda af den storhertigliga regeringen. Interpellanterna hafva utgått från den förutsättningen, att den storhertigliga regeringens önskan att få hela storhertigdömet upptaget i nordtyska förbundet står officielt fast. Jag kan icke bekräfta detta. Den storhertigliga regeringen har gauska riktigt i noten af den 14 Augusti förra året uttalat önskan, att hela storhertigdömet måtte upptagas i förbundet. Detta skedde under en annan sakernas ställning, än den nuvarande. Preussiska regeringen hade då under fr handlingarns framställt, att hela Olver-Iessen med Homburg och Meisenheim skulle införlifvas i den preussiska monarkien, samt att storhertigdömet skulle hafva vederlag på Bayerns bekostnad. För undvikande al dessa territoriala förändringar erbjöd den storhertigliga regeringen i sin not af den 14 Augusti hela storh tigdömets inträde i nordtyska förbundet. Sedan dessa kombinationer, med anlel-J ning af andra orsaker, voro uppgifna, har den storhertigliga regeringen icke förnyat s denna sin önskan. F rbundsregeringarne äro långt ifrån att misskänna de ocgentligheter, som äro en följd af att storhertigdömet är deladt i en del, som är underkastad det nordtyska förbundets la stiftning, och en annan del, som rån fri. Det kan till och med förutses, att dessa oegentligheter skola betydligt förökas, i fall det icke skulle lyckas att utsträcka området för tullföreningen öfver det nordtyska förbundets gränsor. Vild finna derföre icke endast att de oegent-Js 1 ligheter, som interpellanterna fi unhållit, förefinnas, utan äfven att det är fara för, ) att dessa i framtiden kunna tillvexa. Ilär-l till kommer, att hela storhertigdömet iss väsendtliga delar af sin organisation är! indraget i det nordtyska förbundets rättssfer, specielt med afseende på postoch telegrasstyrelsen, och — så n o isom äfven kan sr äntas — snart tillika, vid afslutandet afV ti d en militärkonvention, i de militära angelägenheterna. Storhertigdömet skall då blifva i tillfälle att vinna sequivalenter)h härför, eller alt göra anspråk på de rät-l! tigheter, som motsvara de här uttalade önskningarne, specielt rättighet till en sa starkare representation i parlamentet och sl garanti för alla dess besittningar. t Enligt ett telegram tillade grefve Bismarck, att en förändring af bestänmel-— serna i Pragerfreden skulle fordra sam-Jlå tycke af Österrike, med hvilken makt Am Preussen villo lefva i vänskapliga förhäl-k landen. Den hållning, som österrikiska). kabinettet på sednare tider intagit, berät-s igar emellertid till den förhoppning, att sd Österrike icke skall göra svårigheter mot x ipptagandet af hela IIessen-Darmstadt i et ordtyska förbundet, förutsatt likväl atto len storhertigliga regeringen sjelf hyser lenna önskanå. Till ,,Börsenhalle skrifver från Berlin n korrespondent, som anses för officiös: Det måste naturligtvis i afseende på den ulvarsamma karakter, som situationen med warje timme antager, vara vigtigt för reseringen att kunna stödja sig vid de tyska egeringarne i norr och söder. Men den eussiska regeringen hångifver sig icke åt lägra illusioner härom, utan är öfvertygad m, att det säkraste — om icke endaste — stödet måste sökas inom och hos Preusen sjelft. Missnöjet öfver Preussens framångar under det sista året har alltför ydligt framträdt, och de elementer, mot vilka man ännu har att kämpa, befinna ig ännu till alltför hög grad i jäsning, ör att man af dem skulle kunna päräkna! ågot stöd. A andra sidan gifves det stäl-m en nog, der man väntar på hvarje till-ha le, för att fiska i grumligt vatten. hy Icke utan skäl har under de sista da-Jut. arne en bitter stämning gjort sig gillan-dde e mot den bannoveranska aristokratien, ut: ch allmänt framkommer man äfven oförny ehållsamt med det påståendet, att det påv 4 1 1241. —