Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1867, sida 2

gar, hvarefter talaren gendref de gjorda sanmärkningarne rörande såväl landshöfdingsmöblemanget som tomten vid Carl XIII-s torg. Slutligen uppträdde den aktade representanten från Småland hr Medin med en välvillig framställning, deri han ursäktade sin yngre länskamrat Jöns Pährsson sför hans obetänksamma anförande, hvilket väl ej varit så illa menadt, ehuru han, som nu första gången deltog i en riksdags förhandlingar, hade kanter, som vil I skulle efterhand afslipas. Talaren bad derföre kammaren ursäkta Jöns Pährsson, i hvars anförande talaren ej haft ringaste del. Detta var väl den hårdaste nöten för hr Jöns Pährssen att bita på. Han tog saken emellertid lugnt, förklarande attingen haft med hans framställning att göra, utan att han derför ensam bure ansvaret. Härmed slutade den långa och intressanta debatten, som varit följd med en viss spänning och som i det hela utgjorde ett så eklatant förtroendevotum till regeringen, att man kunde säga, det den ,,förtjusning, som blifvit räknad en och annan riksdagsman tilllast, fattat hela kammaren. — 2 Betänkandet undergick sitt lagliga ö t liggas till handlingarne, hvarefter de, konungens rådgifvare lemnade sina platser, ett exempel, som följdes af en mängd presentanter, hvilka behöfde draga an ter den oafbrutna uppmärksamhet, hv; 2 rean armed den långa öfverliggningen varit fö Det anmärkningsv ljd. rdaste härvid torde vara, dels att personer, från hvilka man väntat vissa utgjutelser mot ,,systemet, alldeles tego, dels att de, som med rätt eller orätt betraktats såsom de der ville undergräfva regeringen, här röjde en synnerlig undfallenhet. Det bör kunna antagas, att dessa planer, efter hvad nu förekommit, stött mot ganska starka hinder, och ligger deri den stora betydelsen af detta plenum, hvars resultat landet — såridt jag förmår bedöma opinionen — skall enigt godkänna. För debatterna i första kammaren kan jag ej vidare redogöra, än att grefve Henning Hamilton der lärer uppträdt med sin kända finess och sina väl afvägda ordvänningar. , Förr — så lärer han bland annat hafva yttrat — var representationen svag och regeringen stark; nu befarar jag att representationen är för stark gentemot regeringen. På aftonen i dag har plenum i andra kammaren öppnats med en liflig och högstämd debatt rörande dödsstraffets afskatfande. Lagutskottet har afstyrkt den i detta hänseende af hr Bovin väckta motion, under påstående att den mindre bildade delens af nationen rättsmedvetande derför ej varit moget. Denna uppfattning har erhållit en lysande dementi genom de talare, som ännu, kl. balf 8 på aftonen, uppträdt i ämnet, nemligen hrr Bovin, Grenander, Rehnström, Jonas Andersson, A. W. Nilsson (rektorn), Dahm, Ahlgren och Östman, hvilka alla med synnerlig värme uppträdt för dödsstraffets afekaffande, derunder bland annat anmärkande, alt det förra bondeståndet tvenne gånger beslutat sig för detta vigtiga steg på humanitetens bana, och att det derföre mött nationens bifall. Nu uppträder dock en talare mot saken, nemligen ledamoten af lagutskottet prof. Ribbing, som börjat ett grundligt anförande, hvilket ännu åhöres med synnerlig uppmärksamhet. Det blir grundligt och säkert ganska långt, hvadan jag förseglar mitt bref. Sex å sju talare hafva anmilt sig och flere skola sannolikt komma, så att denna stora fråga nog kommer att blifva ganska grundligt och vältaligt behandlad. AA — OS