Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1867, sida 2

statsutskottets hemställan och Andra kammarens beslut, att af byggnadsanslaget finge användas, hvad som ersordrades för anställande af undersökningar med afseende å fortsättande af stambanorna och tillämnade bibanor. Kamrarna hafva i principen godkänt konstitutionsutskottets hemställan om rättigheten att anlägga boktryckeri på landet, men Första kammaren har återremitterat frågan om tiden för stämnings meddelande och rätta forum vid åtal mot nämnda boktryckerier. Första kammaren afsleg Andra kammarens inbjudning om anhållan hos K. M:t om ny skeppsmätningsstadga med 33 röster mot 28. Konstitutions-utskottets memorial N:o 9, om granskning af statsrådsprotokollen, det 8. k. dechargebetänkandet, har töredragits hos kamrarna, och blef, efter längre diskussioner, men utan votering och utan att några bestämda yrkanden framställdes, i båda kamrarna lagdt till handlingarna. För den ur flera synpunkter intressanta debatten om dechargebetänkandet i kamrarne d. 13 dennes lemnar Aftonbladet följande redogörelse: Inom första kammaren öppnades debatten af frih. A. C. Raab med uttalande af en fo oppning, att ingen måtte misstänka honom för att instämma uti hr s Pährssons anmärkningar, ehuru han för öfrigt icke var belåten med utskottets sätt att besvara Konstitutionsutskottet hade ett helt annat mål än att sysselsätta sig med en eller annan obetydlighet, ett eller annat misstag, som kan begås äfven af den bäste; det borde, i stället att endast hålla sig till bokstafven, tillse att regeringen fördes i öfverensstämmelse med grundlagens anda och deröfrer fälla ett omdöme, för att derigenom gifva representationen tillfälle att i någonting liknande en svarsadress uttala sin belåtenhet eller sitt missnöje. — Frih. Sprengtporten medgaf att utskottet icke saknat anledning att fälla ett sådant omdöme, men reserverade sig likväl mot den uppfattning, att något dylikt borde utgöra en regel för framtiden. — Grofre C. G. Mörner ville icke klandra regeringen, men framlade en lång lista på allehanda k rämpor, hvaraf tal. ansåg landet lida, samt en mängd regeringsåtgi aröfver tal. ansåg att utskottet bort lemna några upplysningar, som kunnat skingra villorna och stärka förtroendet till regeringen. — Grefve af Ugglas erinrade att utskottets åliggande är att infordra statsrådsprotokollerna och med anledning deraf till riksdagens åtgärd anmäla hvad det funnit anmärkningsvärdt, men icke att lemna någon historik öfver regeringens åtgärder, hvadan tal. ansåg utskottet hafva förfarit riktigt och grundlagsen Grefve Henning Hamilton erinrade om sina vid förliden riksdag yttrade farhågor för konungamaktens försvagande genom den nya riksdagsordningens antagande, och beklagade att icke i spetsen för regeringen funnes en konseljpresident, hvars åsigter kunde gälla för regeringenå program, med hvilket dess ledamöter skulle stå eller falla. Om representationen med en så inrättad regering funne allt väl bestäldt, vore en anmärkning från koustitutionsutskottet om någon ringa omståndighet, något förbiseende, utan betydelse; i motsatt fall återstod för representationen att anhålla hos K. M:t om den ledamots aflägsnande ur konscljen, som ej med nit och skicklighet skött sitt embete. Under nuvarande förhållanden är utskottets granskningsrätt ännu onödigare; ty om representationen är belåten, bör utskottet ej visa sig smäaktigt; är den åter missnöjd, så är utskottets yttrande äfven öfverslödigt, emedan representationen har tillfällen nog att gifva sin mening tillkänna ändå. Hr Landgren försvarade utskottets åtgöranden och erinrade att grundlagen icke ålägger utskottet att framlägga några åsigter, utan blott att på gitven anledning uppträda såsom äklagande makt. Hr Rydin aumärkte motsägelsen uti att klandra utskottet, men icke regeringen, emedan om denna sednare icke yore förtjent af klander, utskottet icke heller hade någon anledning till anmärkningar emot densamma. Frih. von Schwerin instämde till alla delar med grefve Hamilton. Hr Ehrenheim ansåg icke riktigt att, då riksdagen icke kan pröfva framställda anmärkningar mot regeringen förrän utskottet yttrat sig, besvara anmärkningar i andra ämnena än dem utskottet vidrört. Anmärkningar kunde eljest göras med anspråk på förklaringar, som icke kunde afgifras utan förberedelse. Skälet hvarför åtskilligt ännu vore att ri och jemka i det nya statssl är att representationen behöfver tid att organisera sig, cch regeringen borde för öfrigt bedömas efss förslager, icke på grund af obestämda l. löften. Friherre Hugo Mamilton besvarade gret-J varne Mörners och Hamiltons anföranden, erinrande den förre att man, långt ifrån att klandra. borde vara regeringen tacksam att den under den: nöd, som råder i landet, icke bibehållit tullar å mjöl, gryn och dylika oumbärliga lifsförnödenheter, och påminnande den sednare att vi alltsedan 1840 haft en konstitutionel ministerstyrelse, sådan som kan tänkas här i landet, samt att regeringens ställning till representationen nu är starkare än förr, sedan dess ledamöter stå öga mot öga mot densamma, redo att när som helst tillhandagå med upplysningar och vinna dess förtroende. Hr Wallenberg trodde att en medelräg kunde finnas mellan de båda ytterligheterna och beklagade att regeringen icke tagit någom ledande dell: i förhandlingarne. Talaren ansåg nödigt att regeringen hade ett parti vid riksdagen, på det man måtte veta hvad den vill. Allmänheten tror nu att den vill just ingenting, utan inskränker sig till att resolvera på besvär och afrakta hvad riksdagen beslutar. — Friherre C. A. Raab uppdrog en mörk målning öfver ställningar och förhållanden, utan att klandra hvarken regering eller utskett, men öfver hvilka talaren likväl ansåg att utskottet bordt yttra sig, på det de som sitta på ,,tinnarne af templet skulle få kännedom derom, och hvilka talaren lät förstå voro följden af det i hans tanka oriktiga ,,systemet, Hr Warn besvarade åtskilliga talares anmärkningar mot regeringen med gamle kung Göstas ord till de upproriska dalkarlarne: Om det regnar, så klandren I mig, och em solen skiner, så landren I mig! viljande med säga att regeingen ingenting kunde göra för afhjelpande afs de allmänna missförhållanden, hvaröfver man klaat. Hr Nordströms anförande vände sig hufvudsakli! gen kring tulltaxans behandlin g, och innefattade naturligtvis ett klander mot reger åtgärd att st . . MATA UD AtHALe