Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1867, sida 2

TTDRLANVY. Under sista veckan har en märklig förändring föregått i tyskarnes uppfattning af den luxemburgska frågan. Under det man nemligen förut inskränkt sig till att fordra häfdandet af Preussens rätt att besätta fästningen Luxemburg, hvaremot man Ivar villig att erkänna konungens af Holland oinskränkta suveränitet i storhertigsdömet, går den nationella rörelsen nu rent saf ut på att reklamera Luxemburg som fett tyskt land, samt att för alla tider inkorporera detsamma i det nya tyska riket. : National Zeit. af den 8 dennes innehåller en längre artikel, i hvilken denna nya I ståndpunkt vidlyftigt motiveras. , Preussen — så heter det — kan icke tillåta, att till de stora förluster, som Tyskland redan lidit vid sin vestra gräns (Elsass, Lothringen och Strassburg), ännu lägges förlusten af Luxemburg. Tyskland, som nu är starkt och mäktigt, måste för alla tider försäkra sig om detta gränsland. Dessutom, om I Frankrike nu får Luxemburg, skall det säkerligen med aldra första fordra Saarslouis, Landau, Rhenhessen, o. s. v. Alltså heldre ett krig nu genast, medan vi ännu hafva öfvermakten, än sednare, när Franksrike blifvit färdigt med sina rustningar-. Ungefär på samma sätt argumenterar :Weser Zeit., som tillika med ,, Nat. Zeit. hörer till det tyska nationalpartiets mest sansedda organer. Luxemburg har nu blifvit ett ,hotadt tyskt land, en ,betryckt broderstam. I Nordtyskland — eller rättare Preussen — har denna stämning fått uttryck i Bennigsens bekanta interpellation, hvilken med så allmänt bifall mottogs i nordtyska parlamentet. Sednare har i Berlin hållits ett folkmöte, der — som kändt är — en krigisk resolution antogs, med anledning af den luxemburgska frågan. I Stuttgart har det dervarande preussiskt sinnade nationalpartiet i ett talrikt besökt möte under professor Hölders ledning antagit följande förklaring: ,Det förssamlade tyska partiet uttalar sin lifliga stillfredsställelse med den luxemburgska frågans behandling i nordtyska parlamenset och hyser den fasta öfvertygelsen, att äfven Sydiysklands folk för Tysklands intressen och nationalära med glädje skall åtaga sig ett krigs offer och bördor, när sen främmande makts begär efter ett tyskt gränsland icke på annat sätt kan afvärjas. En stor folkförsamling har sedan egt rum i Heilbronn, för att gifva ännu större vigt Jåt den antagna förklaringen. I Bayern har det dervarande nationalpartiet tillsändt alla medlemmar af andra kammaren en adress till underskrift, som är ställd till ministerpresidenten Hohenlohe och lyder sålunda: ,,Sedan ett blodigt krig lemnat de tyska gränsernas integritet okränkt, och ssedan alliansen mellan Preussen och de tyska sydstaterna ytterligare synes försäkra denna integritet, hotas nu Tyskland plötsslgen med förlusten af ett urgammalt tyskt land, genom de underhandlingar som äro sinledda mellan Frankrike och Holland. Denna förlust skulle i verkligheten gå långt utörrer de få qvadratmil och de innevånare, som vi skulle förlora i Luxemburg. Det skulle vara en förlust af Tyskslands ära, om en tysk befolknings öde sblifver afgjordt genom försäljning till utlandet. Tyska folket har rätt att fordra af regeringarne, att tyskarne beskyddas, hvarhelst de hotas af faror. Om det än är Preussen, som denna pligt först och främst åligger, så har likväl äfven Bayern pligter att upptylla gent emot Tyskland, soch vi skola helsa det sem den första strukten utaf allianstraktaten af den 22 Aug. 1866, då Bayern tydligt och öppet skall förklara, att det af alla krafter vill förssvara det hotade tyska landet. Regeringen Iskall i den bayerska folkrepresentationen sinna ett kraftigt stöd för alla de fordringar som ställas till oss, när det gäller att föra en energisk politik för Tysklands försvar! Konungen af Bayern har haft för afsigt att anträda en utländsk resa på fyra veckor, men har, i betraktande af den hotande politiska ställningen, definitivt öfvergifvit denna sin resplan. FRANKRIKE. Korrespondenter från Paris tlll , Köln. Zeit. berätta, att statsministern låtit klubben i Rue Arcade — som tillsammans med en del senatorer ämnade sända en deputation till kejsaren med en petition om fredens bevarande — veta, att kejsaren icke vill mottaga en sådan deputation. Desslikes meddelas, att vice amiral Fourichon blifvit utnämnd till högste befälbafvare öfver en Ostersjöeskader. Den 7 dennes började i lagstiftande församlingen diskussionen ötver det förslag angående generaloch kommunalråden, hvaraf en del antogs förra sessionen. Förslaget består af en hel serie enskildheter, afseende en försigtig decentralisation, så att en mängd sådana angelägenheter hädanefter skulle öfverlemnas till kommunalrådens afgörande, öfver hvilka de hittills endast kunnat uttala sina åsigter och önskningar. Underrättelsen om Droyn de Ludys eventuella återinträde i kabinettet synes tyda på ett närmande mellan Frankrike och Österrike. Man omtalar äfven med temlig säkerhet andra förestående förändringar i kabinettet. Om situationen i det hela yttrar sig en korrespondent från Paris till Könn. Zeit. på följande sätt: ,,Diplomatien har nu börjat förhandla direkt mellan Paris och Berlin, och den skall säkerligen använda hela sin konst, innan mera energiska medel tillgripas. Man bör emedlertid icke förglömma, att frågan dag för dag antager en mera allvarsam karakter, samt att möjligheten för en fredlig kombination blir allt svagare. De officiösa tidningarna ,Presse, Patrie, France och ,,Etendard tala ett skarpare språk än förut. I synnerhet förtjenar läggas märke till, att ,Etendard med bestämdhet tillbakavisar en annån tidnings förslag om att förklara Luxemburg neutralt, enär detta skulle ,,såra den franska patriotismend. TLALIEN. Omedelbart före sin afgång ur ministeren aflät Ricasoli en rundskrifvelse till presekfterna 7 hyllan få U AL Aer vc 1