E. Vetenskaps-akademiens ärshögiid. Den 31 Mars. Profer E. A. Nordenshlds föredrag i mineralogien och geologien lydde som följer: Ett utomordentligt vigtigt geologiskt fynd har nyligen blifvit gjordt inom Sverge, genom bergskonduktör Igelströms upptäckt af mäktiga bituminösa lager vid Nullaberget i Norra Wermland. För att förklara betydelsen af denna iakttagelse, skola vi kasta en hastig återblick på de åsigter, som under olika tider sökt göra sig gällande rörande de vanligaste bergarternas uppkomst. Så väl geologerna som astronomerna hafva varit ense derom, att den planet vi bebo, en gång varit och på en jemförelsevis ganska tunn skorpa när ännu är i glödande smält tillstånd. Men redan en ganska flyktig bekantskap med beskaffenheten af de bergarter, som bilda jordens fasta skorpa, är tillräcklig att visa, det dessa icke uteslutande kunna hafva uppkommit på vulkanisk väg, d. v. s. genom en smält massas afsvalning och stelning. Jordytan upptages tvärtom af en mängd olika, till deras kemiska beskaffenhet, deras utseende. struktur och lagringsförhållanden vidt skilda ämnen, af hvilka en del, t. ex. lavalagren vid Vesuvii fot, tydligen i smält form frambrutit från jordens inre, medan åter andra, såsom Gotlands eller Kinnekulles kalkoch sandstenslager, eller Skånes kritbäddar, äre bildade på neptunisk väg, d. v. s. utgöra mekaniska och kemiska sedimenter ur hafvet. Några olika åsigter rörande dessa bergarters uppkomst kunna icke heller ifrågakomma. Men den vida största delen af jordens fasta skorpa, och framför allt just det skelett, på hvilket dessa rent sulkaniska och neptuniska bergarter hvila, bildas af stenarter med ett mera tvifvelaktigt ursprung, hvilka ä ena sidan genom deras kemiska sammansättning närma sig de vulkaniska bergarterna, medan å andra sidan deras skifviga struktur, deras lagringsförhållanden o. s. v. antyda en nära slägtskap med rent neptuniska bildningar. Bland andra höra gucisen och glimwerskiflern,