Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1867, sida 1

Desterres hade blifvit likblek och stammade: — Af ers excellens yttrande trodde jag mig förstå att mina rättsanspråk skulle bestridas genom detta papper. — Var god och läs, sade Castilla, och Desterres mottog nu brefvet samt genomläste det uppmärksamt. — Är det er handskrift? frågade den gamle herrn kallt. — Ja, ers excellens, men datum — — — Jag skall säga er något, Desterres, afbröt honom presidenten, — ni vet att jag hitintills har gynnat er och vill er väl; Jag tror att jag ger er ännu ett bevis derpå, derigenom att jag råder er noga öfverväga saken. Jag har redan öfvertänkt denna affär och är fast besluten att behålla kontraktet här, för att låta undersöka det genom en kemist. Vill ni afvakta resultatet deraf? — Ers excellens, jag förstå;r inte riktigt hvad ni fordrar af mig. — Jaså? sade Castilla med sitt ironiska leende, — det var en avaman sak. Då måste jag vara tydligare. Jag vill inte gerna att denna historia blir allmänt bekant, — för er skull naturligtvis, och jag tror att köpet ännu lätt kan gå tillbaka, — tror ni inte det? — Haciendan? sade Desterres och betraktade presidenten skyggt. Castilla svarade ej med ett enda ord, ej ens med en nick, och tycktes blett afvakta ett svar på sin förra fråga. Men då Desterres teg, fortfor han, likasom öfvergående till ett annat ämne: — Har ni inte yttrat den önskan att för er helsas skull lemna denna torra