Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1867, sida 1

— Lyckligtvis var detta icke fallet lär — — — Ja, lyckligtvis — som ni säger, — men, apropos general, köp ej mera några vapen åt mig; jag har nu tillräckligt och vet knappt hvar jag skall göra af dem. — Excellens! sade Franco bestört. -De, som voro upplagda hos Deschamps i Callao, fortfor Castilla lugnt och obesväradt, — har jag accepterat och redan låtit föra till min arsenal; — inte sannt, ni skickar mig ju en räkning derpå i morgon? Men de, som äro ombord på den amerikanska skonerten, kan jag ej använda. Hvad yankees skicka oss är sällan värdt att köpa. Jag har derför i afton skickat kaptenen en lots, som för honom ut i öppna sjön. Ni går väl in derpå? — Excellens, stammade den lille mannen i half förtviflan, — jag — jag vet verkligen inte — — — Ännu en sak, general, fortfor Castilla sakta, i det han lutade sig närmare intill expresidenten, — jag har emottagit er som gäst här i Lima, men glöm inte att så länge ni bor här, är ni min undersåte, och för mina undersåter är dödsstraffet åter infördt från och med i dag för högförräderi, — ni förstår mig ju? Galgen! — Ers excellens, jag begriper inte — — — Det gör mig ondt. — Apropos, känner ni en viss färgad sennor vid namn Corona? Före negeremancipationen var han kusk hos Benares, — jag tror att han har besökt er några gånger — -— Jag påminner mig att en person med detta namn varit hos mig ett par gånger för att bedja om understöd. — Troligtvis densamme, sade Castilla